Tonen inom Liberalerna hårdnar. Högljudda medlemmar kräver mer avståndstagande från Sverigedemokraterna. Samtidigt konstaterar Göteborgs-Posten att Sverigedemokraterna är mer liberala än liberalerna och kan rädda L från sig själva.
Det är en intressant gästkolumn som Kajsa Dovstad publicerar i G-P. Hon konstaterar något jag länge lyft när “liberalism” och “individuella rättigheter” kommer på tal. Nämligen, vilka rättigheter är viktigast? Dovstad skriver:
Faktum är att Sverigedemokraterna ibland försvarar liberala värden bättre än Liberalerna. Friheten att tryggt kunna röra sig på gator och torg, eller att driva en butik utan att få sina varor stulna, prioriteras. Äganderätten värnas framför alldeles för detaljerade miljöregler. I Tidösamarbetet räddar Sverigedemokraterna ibland Liberalerna från sig själva.
Så sant. Rätten och friheten att inte bli nedslagen på stan är viktigare än de flesta andra “rättigheter” man kan tänka sig.
Verkligheten före drömmar
Detta fattar inte de gamla partierna. De har vägrat inse att Sverige förändrats kraftigt i våldets och kriminalitetens riktning sedan invandringen blev så stor att den inte kunde hanteras.
Och politiken måste – om den ska vara relevant för väljarna – bygga på verkligheten, inte på drömmar om hur det skulle vara i en perfekt värld.
Här finns Sverigedemokraternas styrka. Mitt parti ser verkligheten som den är. De gamla partierna har fortsatt rosa glasögon på och tror sig leva i ett samhälle som det var före massinvandringen. Att massinvandringen inte ändrat landet. Att massinvandringen inte skulle vara en huvudorsak till de flesta problem väljarkåren upplever idag.
Skaffa förtroende att regera med SD
Kajsa Dovstad menar samtidigt att L och de borgerliga neutraliserar Sverigedemokraternas “mest udda drag”. Därför är samverkan produktiv också av det skälet. Hon menar att “Liberalerna måste få självförtroende, inte fler krystade röda linjer som kokats ihop på intern logik, rädsla för högljudda tyckare och abstrakta principer.”
Ja, det är rent skrattretande att höra att L-ledaren i Uppsala vill se alliansen med M, KD och C återupplivas. Även om så sker, har den bara drygt 30 procent av svenska folket bakom sig. Och aldrig kan nå regeringsmakten igen. Varför skulle väljarna rösta på partier som aldrig vill nå makt och inflytande över landets utveckling?