I sin krönika i Fokus utmanar Johan Hakelius det politiker ofta brukar säga till högljudda kritiker: “sitt inte bara på läktaren. Gör något!”
Han skriver under rubriken Självgoda idealister dyra i drift:
Politiker blir man till exempel om man inte är tillräckligt fantasifull, självständig och talangfull nog att bli politisk skribent. Kritiska skribenter kan ha många svagheter, men de är sällan maktgalna, penninggalna eller i desperat jakt på bekräftelse. De låter sig inte luras av innehållslös jargong, som inte har något annat syfte än att tryffera åhörarna med honnörsord och signalfraser.
Att sitta på läktaren och kommentera är i allra högsta grad att ”göra något själv”. I de flesta fall utgör den hållfasthetstestningen och demoleringsverksamheten ett betydligt mer värdefullt bidrag till samhället än de fuskbyggda luftslott som maktmänniskor i olika branscher försöker pracka på allmänheten.
Hakelius är ju medvetet sarkastisk, men har en poäng. Han exemplifierar med “gröna” satsningar som fått politiker att kasta miljardbelopp på Northvolt och mängder med andra tvivelaktiga klimatsatsningar. Kritikerna dömdes ut som tråkmånsar som inte vill rädda klimatet.
Nu, när de ”bittra cynikerna” fått rätt, är det inget som direkt har gynnat dem. Inte har de blivit rikare på det, i alla fall. De ”goda idealisterna”, däremot, har med få undantag kunnat dra sig tillbaka med fickorna fulla av pengar. De kanske misslyckades med att rädda världen, men de visade en imponerande talang för att rädda sin privatekonomi.
Ja, detta gör mig riktigt förbannad. Att de som lyckas lura politiken – och de politiker som låter sig luras – går vidare med fickorna fulla med pengar.
Vi måste ta risker. Samhället utvecklas genom risktagande i att skapa nytt. Men detta risktagande måste ske av dem som riskerar sina egna pengar. Då blir risktagandet rimligt, proportionellt gentemot möjlig vinst och bakslag. Nu sker risktagande med skattepengar, och då kastar politiker dessa skattemedel efter allt som låter bra, men som ofta är bluff och bedrägeri.
Men jag har en invändning mot Hakelius: ALLA politiker är inte sånna! Skälet till att konservativa vuxit starkt i hela västvärlden beror ju på att vi är mindre lättlurade än utopisterna och de pratglada optimisterna.
Svenska folket får ju nästa höst en möjlighet att ytterligare reducera de partier som optimistiskt kastar skattemedel i sjön bara för att man får säga “grön”.