President Obama hemlighöll i augusti, tre månader före valdagen, att Ryssland angrep det amerikanska valsystemet. Nu riktas mängder med frågor mot den förra administrationens agerande och bevekelsegrunder i relationen till Ryssland. Hittills har ju demokraterna och medierna försökt använda rysskontakter för att undergräva Donald Trump.
I Svenska Dagbladet går Janerik Larsson igenom en ny analys av läget utförd av Washington Post, Vem lurar vem?
Min analys idag går ut på att demokraternas fokus på Trump/ryssarna kommer att visa sig politiskt destruktiv …
Här framstår det paradoxalt nog som att den riktigt smarte maktspelaren kanske är Donald Trump. Han har intresse av att demokraterna fastnar i en fråga som inte engagerar så många väljare. Var det, kan man fråga sig, rentav därför som han avskedade FBI-chefen Comey?
Så kan det faktiskt vara. Trump retar gärna upp demokraterna och medierna. Och ett skämt av Trump har ju används som tecken på rysskontakter, när han i juli, i valrörelsens början, sa “Ryssland, om ni lyssnar: jag hoppas ni kan finna de 30.000 mejl som saknas (‘Russia, If You’re Listening, I Hope You’re Able to Find the 30,000 E-Mails that Are Missing’).
Detta som pik åt Hillary Clinton, som rensat sin privata (och olagliga) mejlserver innan hon lämnade den till polisen.
Ju mer vänsteroppositionen talar om “misstänkta” rysskontakter utan bevis desto mindre kritiseras Trumps faktiskt förda politik. Vi vet att väljarna i gemen inte orkar bry sig om trassliga “affärer”. Trump neutraliserar oppositionen genom att få dem att tjata om Ryssland.