Så har då en bandupptagning läckt där Donald Trump visar sin mest vulgära sida. Och som en bloggare konstaterar, hans ursäkt är ofullständig eftersom han ber om ursäkt för det han sagt. Men av det han sagt framgår att han också gjort det han sagt – som kändis tagit sig friheten att tafsa.
Och att påpeka att Bill Clinton gjort värre saker, är som när barn försöker försvara sig inför sina föräldrar med att andra gjort värre saker. Det håller inte.
En svårare kris än denna så nära valdagen har ingen presidentkandidat varit i. På något sätt var den ändå väntad. Det är Donald Trumps karaktär som många ifrågasatt. Kan han hålla sitt heta temperament, sin gåpåaranda, sin oräddhet, sin spontanitet, sitt nytänkande, sin vilja att utmana i schack när det behövs?
För samtidigt som dessa egenskaper helt klart har fört honom dit han är, så är de också hans största svaghet. Många är rädda för att han ska gå för långt, att hans temperament ska fördunkla hans omdöme.
Genom avslöjandet av den mer än tio år gamla skrytvalsen, har det offentliga trängt in i Donald Trumps själ och funnit den tarvliga och mörka sidan.
De som nu vältrar sig i skadeglädje, borde kanske ta en stund att fundera över sina egna mörka sidor. För det kristendomen lärt oss är att ingen människa är ofelbar. Vi människor begår alla misstag och har svaga sidor. Skadeglädje är inte vackert det heller.
Det som avgör hur goda vi är, är hur vi hanterar våra inneboende svagheter.
Med dagens teknik kan alla bli inspelade när vi gör ett dumt skämt eller säger något korkat i ett privat sammanhang. Det kan sedan slås upp stor i medierna för den som har eller söker ett offentligt uppdrag.
Jag har svårt för Gotch!-attityden, eller på svenska, “ha,ha, nu fick vi dig fast!” Detta med att “avslöja” något genom att föra över något från det privata till det offentliga, har också något tarvligt över sig.
I den privata sfären kan mottagaren av det tvivelaktigt sagda ändå rättvist tolka vad det betyder eftersom man känner personen som sagt det. Man vet mer om dennes karaktär, och då vet både avsändare och mottagare vad skämt och andra utspel står för. Det kan rent av fungera som ett sätt att vara förtrolig, att fördjupa vänskap, att dela med sig av mindre rumsrena tankar.
Om det som sagts inom denna snäva ram kommer ut i det offentliga, bedöms det på ett helt annat sätt. Många kommer bara att känna till personen i fråga genom dennes tarvlighet. Några sekunders obetänksamhet i en vuxen människas hela liv formar bilden av denne.
Människor ska bedömas utifrån sin helhet, inte utifrån enskilda felsteg.
Men sitter jag här och ursäktar Donald Trump? Svar: nej.
Trump är i en total kris. Moraliskt. Personligt.
Men det är inte kört.
Hur Trump hanterar detta avslöjande om hans låga sidor kommer att visa vem han är. Om han har den moraliska resning som vi som gillar hans virvlande framfart inom chockade etablissemang förväntat oss, eller om de etablissemang som hatar honom för att han hotar deras makt haft rätt i sina låga tankar om honom.
En kris är en möjlighet. Nu är det upp till bevis.