Det blev en oväntad sansad debatt mellan Hillary Clinton och Donald Trump. Och eftersom det blev jämnt, var det Trump som fick ut mest genom att visa sig kunna vara presidentlik.
Charles Krauthammer, Washington Post: – Sammantaget blev det oavgjort. Men när det blir oavvgjort är det utmanaren som segrat. Trump gick inte över gränsen. Och det faktum att han höll jämna steg med den mer erfarne under 90 minuter ger honom övertaget, så är det per automatik i alla debatter av den här sorten.
Andreas Utterström, SVT: – Jag skulle inte bli förvånad om Trump går upp i mätningarna nu i efterhand. Han kunde stå upp mot Clinton och är den outsider många vill ha.
Bob Schieffer, CBS: – Jag tror inte Donald Trump förlorade några röster ikväll, och jag är inte säker på att Hillary Clinton vann några röster ikväll.
Enligt andra rapporter var Donald Trumps mest lojala anhängare besvikna över att han inte gick åt Clinton lika hårt i debatten som han gjort i sina valtal. Jag ser också att många journalister, inte minst svenska, tolkar Trumps nedtonade stil som bevis på att han förlorade debatten.
Men det var helt säkert ett medvetet val från Trumps sida. Han behövde rikta sig till de osäkra väljarna, de som ifrågasätter hans temperament.
Och med den målsättningen lät han sig till och med bli defensiv och försvarade sig när Clinton riktade sina tjyvnyp mot honom för att försöka trigga igång honom.
Sammantaget tycker jag Hillary Clinton var kontrollerad, väl förberedd och “läste innantill” från minnet i sina kalkylerade svar. Alltså en god företrädare för den sorts politiker västvärlden haft i årtionden. Och som folk börjar bli utomordentligt trötta på.
Donald Trump var nedtonad och nästan defensiv, men man kunde ändå se att han formulerade sina budskap spontant, han var “där” och därmed betydligt mer levande och underhållande än Clinton.
Problemet för Clinton är att de tjänstemannalika politikerna gjort bort sig fullständigt i mer än ett årtionde runt om i västvärlden. De har inte hängt med och förstått vad globaliseringen innebär. De har struntat i att försvara västvärldens intressen medan diktaturer flyttat fram sina positioner och med lätthet kunnat manipulera västvärlden.
Jag önskar att väst var i skick att kunna styras av enbart förvaltande tjänstemän till politiker. Att det räckte med att skruva lite här och där i systemen för att få dem att fungera bättre. Men där är vi inte. Västvärlden är i förfall, vi förlorar på alla fronter. Då behövs ledarskap som bygger om hela maskineriet, som konstruerar helt nya system. Då duger inte väl förberedda och kalkylerade svar, då krävs energi, mod, styra, vilja att riva upp och förändra.
Då behövs en förnyare. Om Donald Trump är den ledaren vet jag inte. Om han räcker till. Men historien visar att de som blir stora inte kunde förutses, tvärtom var de ofta sedda med förakt innan de visade sin kapacitet. De dök bara upp i rätt stund och förändrade historien. Om Trump tillhör den kategorin kan bara besvaras i efterhand. Men han ser sig iallafall som sådan, medan Clinton är Status quo personifierad.
Enligt webbenkät i Time där 745.000 läsare röstat vann Trump med 60-40 procent. Och webbenkäten hos NBC, där 348.000 läsare röstat vann Trump med 59-41 procent.