I kvällen (kl 03 svensk tid) sker den första debatten mellan de båda amerikanska presidentkandidaterna, första gången de möts öga mot öga i dessa roller. (Privat har ju newyorkborna Clinton och Trump känt varandra länge, och Clinton var på Trumps bröllop.)
Vem vinner, är dagens vanligaste fråga. Sedan brukar man lyfta styrkor och svagheter i relationen mellan de två. Men jag tror den viktigaste striden står mellan Trump och medierna. Jag tror dynamiken i denna valrörelse handlar om huruvida medierna lyckas smutskasta Trump eller inte.
Clinton tillhör etablissemanget och anses kunna bli president. Frågan avgjord. Check. Inget mer att säga. Allt fortsätter i gamla hjulspår. Status qou.
Om Trump på valdagen i väljarnas ögon framstår som olämplig för presidentskapet, då vinner Clinton.
Om Trump kan göra trovärdigt att han är en ny sorts politisk ledare som förstår amerikanernas problem och har förutsättningar att göra något åt dem, då vinner Trump. Ingen vill egentligen ha Clinton.
Debatterna och valet är en folkomröstning om Trump. Är han som fenomen vad som behövs i en tid då de etablerade politikernas förtroende inte bara är kört i botten utan ner i källaren, eller ska han som person diskvalificeras för jobbet.
Medierna gör allt för att utmåla Trump som en självförhärligande dåre, en okunnig idiot, en bigott och ytlig playboy. Debatterna mot Clinton kommer att inför amerikanska folket — de som faktiskt avgör — fungera som Donald Trumps audition inför presidentskapet.
Är han som person värdig att leda landet när hela det politiska etablissemanget saknar folkets förtroende?
Clinton är backup-alternativet.