Det är många som framför den häpnadsväckande slutsatsen att det är inte bra för demokratin att låta folket bestämma. Man hänvisar till Brexit och uttrycker sitt förakt för att vanligt folk får tycka till om något så viktigt som EU-samarbetet.
Medierna rapporterar att en våg av främlingsfientliga utfall ska ha skett i Storbritannien dagarna efter folkomröstningen. Men bevisen består av obekräftade anekdoter får okända personer. Men den nivån på källkritik kan medierna hitta på vad som helst.
Det märkliga är att medierna nu inte granskar makten på folkets uppdrag, det som varit mediernas uppgift långt innan demokrati infördes. Nej, nu har medierna börjat granska, eller snarare kritisera och misstänkliggöra folket å maktens vägnar.
Om denna utveckling fortsätter är medierna själva ett större hot mot demokratin än något medierna rapporterat om.
En annan aspekt är vad främlingsfientlighet egentligen är, och vilka som är det.
I Wall Street Journal analyserar kolumnisten William McGurn mediernas fientlighet mot vanligt folk efter utslaget i den brittiska folkomröstningen, Who’s the Xenophobe Now?
Ordet xenofobi kommer från grekiskan, för ”främling” och ”rädsla”. Tanken är här att britterna — i synnerhet de äldre, mer lantliga och arbetarklassen — avvisade ett upplysningens projekt inom Europa eftersom de antingen är idioter eller så förblindade av sin okunnighet och fördomsfullhet att de inte förstår hur bra EU är för dem.
Här är min fråga: på vilket sätt skiljer sig denna syn på majoriteten av brittiska folket — som en form av främlingar med avskyvärda uppfattningar som gör dem oberättigade att ingå i ett sofistikerat samhälle — från de bigotta uppfattningar som en murare kan ha mot migranter som lever i hans närhet?
Exakt. Det vi ser i den politiska klassen, och dess lydiga redskap i massmedier, är en växande främlingsfientlighet mot det egna folket.
Att idiotförklara väljarna är kanske inte bästa sättet att värva deras röster.