De bostadsområden i Sverige där svensk lag inte längre gäller blir allt fler. Regering, riksdag och rättsvårdande myndigheterna har givit upp. Kriminella och religiösa sekter tar över makten. Nu har det åter illustrerats genom att norska NRK blev bortjagade från Husby.
I Dagens Samhälle skriver Paulina Neuding, Reportrar skräms iväg, och kvar blir förortsborna:
Ännu en gång har ett tv-team jagats bort från ett utsatt område av aggressiva män. Det är allvarligt. Men långt ifrån lika allvarligt som att de boende dagligen tvingas leva efter dessa mäns normer. (…) Det är naturligtvis sant [att] polis och rättsstat måste återta kontrollen i utanförskapsområden. Men i Sverige har vi ingen tradition av att polisen måste bevaka [kaféer och religiösa grupper]. Polisen och rättstaten kan bara till viss del ersätta normer som inte längre fungerar. Staten kan inte vara överallt, och vem vill ha ett samhälle där polisen behöver patrullera kaféer?
Paulina Neuding lyfter problemet men har en uppgivenhet i tonen. Om man inte tar krafttag i dessa bostadsområden kommer naturligtvis kriminaliteten att sprida sig till allt fler områden, medan polis och politiker retirerar.
Om det krävs polis på vartenda kaffé i vissa förorter, ska det naturligtvis finnas polis på vartenda kaffé. Den svenska rättsstaten kan inte kapitulera och ge fritt fram för buset. De måste punktmarkeras, åtalas och fängslas. New Yorks borgmästare Rudy Giuliani lyckades kraftigt minska all kriminalitet genom att se till att alla brott beivrades. Minsta brott, som att tjuvåka i tunnelbanan eller kasta skräp på gatan, innebar straffpåföljd.
Vänsteraktivisterna och medievänstern ylade om polisstat, men medborgarna älskade att man hade en borgmästare som såg till att antalet mord, rån, våldtäkter, bilstölder, misshandelsfall minskade i snabb takt. När småbrott inte längre lönade sig, föll också den grövre kriminaliteten. Nygamla, sundare normer etablerades.
Det handlar om en enda sak: ledarskap. Politiker måste visa att man menar allvar, och man behöver en polis som vet att den har full uppbackning från politiken så att man vågar upprätthålla lag och ordning.
Att antalet no-go-zoner ökar är ett tydligt tecken på att Sverige saknar ledarskap. De som har betalt för att leda, gör det inte. De hukar och gömmer sig från det ansvar de har.
Ytterst är det väljarna som har att se till att man väljer politiker som är ledare, de som vågar fatta beslut och stå för dem hela vägen.
Svårare än så är det inte.