EU-attityd: hota, förnedra, skrämma

I DN-intervju agerar Margot Wallström mer som den EU-kommissionär hon var, än som svensk utrikesminister.
När hon kommenterar Storbritanniens folkomröstning om att lämna EU i juni visar hon ingen som helst förståelse för kritiken om hur illa EU fungerar. Istället tillgriper hon det EU alltid svarar med, när någon vill förändra unionen: hot och förnedring. Så sa Wallström:

– Storbritannien ska inte tro att det bara är att hoppa på det avtal som redan finns för EES-länderna.
Det är inte givet?
– Nej, varför skulle det vara det? Det krävs en ny förhandling och det kan bli en enormt lång procedur, hävdar Margot Wallström.

Surt, arrogant, maktfullkomligt. Om britterna inte gör som EU vill ska man hämnas och straffa sina grannar. Vad är det för fasoner? Inte handlar det om samarbete och samförstånd i alla fall.
Samtidigt sänker den brittiske premiärministern David Cameron debattnivån ytterligare genom det andra knepet: skrämselpropaganda. I ett tal inför diplomater som anlänt i en lång rad svarta limousiner sa han, rapporterar Daily Mail i Now Cameron warns Brexit would lead to war and genocide:

— Isolationism har aldrig fungerat väl för vårt land. Varje gång vi vänt ryggen mot Europa har vi förr eller senare fått ångra det. Vi har alltid behövt återvända och då alltid till en mycket högre kostnad.

Cameron syftar på första och andra världskriget och Förintelsen. Lite väl magstarkt att hävda att EU så snabbt skulle kunna förvandlas till en ny nazistisk maskin om engelsmännen inte fanns i Bryssel.
EU-etablissemangen känner ingen skam i kroppen. Cameron ska dock ha ett erkännande för att han låter folket ta ställning. Det gör få andra politiska ledare.
Istället för att skrämmas och hånas borde de som försvarar samarbete i Europa ta all kritik på allvar. EU är ett enda stort misslyckande i den otydliga organisationsstrukturen som är mindre demokratisk än FIFA. Kulturen inom EU är ”skit i folkliga krav, de klagar bara”.
Och Europaparlamentet är ett skämt. Vi väljare påverkar ingenting i det låtsasvalet. Det finns ingen regering och ingen opposition som kan ta över. Bara ett stort gäng korrupta européer som klänger sig kvar kring grytorna av skattefria arvoden.
Att inte ta kritiken på allvar, vilket tyvärr i högsta grad gäller journalistkåren bottnar i en, rent ut sagt, korkade attityd till allt som ifrågasätter unionen.
Själv störs jag numera mer av arrogansen än av de tusentals exemplen på organisatoriskt vansinne, som att flytta verksamheten från Bryssel till Strasbourg en vecka varje månad till en kostnad av två miljarder kronor varje år.
Mentaliteten påminner mer om en diktatur än om demokrati. Européer har lika svårt att avsätta Jean Claude Junker som ryssarna har att avsätta Vladimir Putin. Sådana organisationer skapar inte ökat samförstånd och samarbete, utan mer maktmissbruk. Motståndet mot EU kommer att öka. Med all rätt.
Jag hoppas britterna röstar för att lämna. Det skulle leda till att ett kort i korthuset faller, och med det förhoppningsvis hela EU, så som det ser ut idag.
Visst kommer det att bli stökigt när alla fördrag ska omförhandlas. Men när detta ändå måste ske därför att ett eller flera medlemsländer begär att få lämna, kanske man till slut förstår att nuvarande EU är ohållbart. Man borde utropa: EU har dött, leve ett nytt gemenskapsprojekt!
Man borde börja om från början. En ny Europeisk Gemenskap, EG, borde vara utpräglat mellanstatligt genom beslut i ett ministerråd där medlemmarnas statsministrar sitter. För att stärka samarbetet borde en europeisk president väljas, så att nuvarande EU-parlamentsplatser förvandlas till att enbart vara delegater i valet av president. Presidenten utser sin kommission, och lägger förslag till ministerrådet — men saknar all egen beslutsmakt i politiska frågor.
I ett sådan utpräglat mellanstatligt samarbete skulle alla bättre respektera varandra, istället för att försöka köra över, håna, förnedra och, ja, hata varandra.
Hur länder med euro gör är upp till eurozonen. Vill Tyskland ta hand om Greklands slöseri, får de naturligtvis göra det. Men valutaunionen borde gå samma öde till mötes som alla andra valutaunioner i historien som inte samtidigt varit politisk union — upplösas i intet.
Innebär inte allt detta osäkerhet om framtiden? Jo, självklart. Men osäkerheten tar slut så snart man reducerat europasamarbetet just till ett mellanstatligt samarbete. Om EU försöker fortsätta i nuvarande form som om inget hänt, kommer osäkerheterna att hopa sig och öka från år till år. Bättre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände.
Se mer: Reuters i Nearly half of Europeans in poll want own votes on EU, like UK, AFP i Trump on Brexit: Britain better off without the EU