Tål svensk yttrandefrihet islamkritik?

På journalistiska “Grävseminariet” på Svenska Mässan i Göteborg medverkade konstnären Lars Vilks. Men säkerhetspådraget var enormt och man var tvungen att låta bli att förannonsera hans namn, istället var han “hemlig gäst” — allt för att inte islamister skulle förvarnas och kunna planera terrordåd.
Ändå är det Lars Vilks som utmålas som boven i dramat. Han anklagas för att skapa ett “vi-och-dom” och för att han spär på hat och motsättningar i samhället. Är det, frågar jag mig alltid, inte så att det är de som bombar, halshugger och ställer till blodbad i europeiska städer som spär på hat och motsättningar? Att kritisera Lars Vilks är inget annat än att ursäkta besinningslöst våld. Moraliskt betraktar jag numera dem som använder denna sjuka logik som medlöpare till den islamistiska fascismen. Man står moraliskt på mördarnas sida. Det är avskyvärt!
Och på vems sida står svenska medier?
Lars Vilks är lysande i förmågan att avslöja intellektuella haverier. Medlöperiet är ett. Ett annat är kulturvänsterns mantra om att konsten ska provocera. Men när Lars Vilks med sin konst provocerar muslimska extremister, då är det helt plötsligt inte längre rätt att provocera. Då är provokation lika med hat och skapa motsättningar. Vad är då all annan konst som provocerar? De som kallar sig intellektuella på vänsterkanten är ofta de som trillar dit i förmågan att upprätthålla ens de enklaste kraven på logik. För mig är detta inget annat än billig, förljugen retorik, ovärdig tänkande människor.
Och ingen har varit bättre än Lars Vilks på att avslöja medievänsterns och kulturvänsterns totala intellektuella haveri i deras förnekelse av all kritik mot islam och dess extrema uttolkningar.
Till Göteborgs-Posten sade arrangören Nils Hanson inför grävseminariet:

— Vi som utnyttjar det fria ordet måste ställa upp för andra som också vill utnyttja det. Uppställningen för Lars Vilks bland Sveriges journalister har varit väldigt lam, om den över huvud taget har funnits. Man har inte i tillräckligt stor utsträckning tagit ställning för hans rätt att uttrycka sig. Varför har man inte gjort det?

Intressanta frågor. Av det jag sett rapporterats från seminariet kom man inte fram till något svar på dem. Tvärtom blev det en ny tillställning där Lars Vilks befann sig på de anklagades bänk, medan den radikal islamism kom undan all kritik, som vanligt.