Politiker talar sig utmattade om att jobb ska lösa integrationen. Bara nyanlända får ett arbete, förvandlas de snabbt till svenskar oskiljaktiga från etniska diton.
Det är en utopi. En besvärjelse. En dröm utan kontakt med verkligheten.
Forskning och framsteg har lyft de dramatiska kulturkrockar som finns mellan Sverige och exempelvis Mellanöstern och Afrika, Kunskaper om värderingsskillnader i världen:
I Sverige tycker 3 procent att män är bättre lämpade som politiska ledare än kvinnor. I Irak är siffran 44 procent. I Sverige håller 81 procent helt och hållet med om att en viktig del av demokrati är att kvinnor har samma rättigheter som män. I Irak är siffran 18 procent, enligt World values survey. I Egypten, Jordanien och i de palestinska territorierna menar över 90 procent av befolkningen att homosexualitet är oacceptabelt. I västeuropeiska länder är siffran omkring 10 procent, enligt Pew research center. I Irak menar 22 procent av dem som definierar sig som muslimer att söner och döttrar ska ha samma arvsrätt, och 92 procent av samma grupp menar att en fru alltid måste lyda sin man, enligt en annan Pew-studie.
Så kan man fortsätta – det finns numera massor av data med liknande innebörd. De säger förstås ingenting om enskilda individer, men mönstren är tydliga.
– Det är förstås en enorm resa att ta sig från diametralt olika delar av världen, från Mellanöstern till Skandinavien, säger Bi Puranen, forskare vid Institutet för framtidsstudier.
I 30-40 år har politiken blundat för värderingskrockar, vilket fördjupat svårigheterna år för år. Kort uttryckt: omvärlden är mer fördomsfull och rasistisk än det svenska samhället. Alltså: ju fler nyanlända från andra kulturer, desto mer rasistiskt blir Sverige. Denna import av rasism har aldrig diskuterats på allvar. Istället har den grupp som är minst rasistisk, de etniska svenskarna, utmålats som de värsta rasisterna. Invandrare har däremot helt i strid med fakta, av vänstern utnämnts till dem med perfekt människosyn.
Jobb och försörjning på annat än bidrag och kriminalitet, är naturligtvis avgörande för ett gott liv, men kulturkrockarna i värderingar är lika viktiga att bearbeta med öppna ögon.