Kan inte låta bli att som läsning på långfredagen tipsa om ett för en regeringschef unikt filosofiskt tal. Som premiärminister medverkade Margaret Thatcher vid kyrkomöte för Skotska kyrkan: Speech to General Assembly of the Church of Scotland i Edinburgh 1988. Hon väver samman frihet, moral och kristendom:
Människan har av Gud utrustats med den fundamentala rätten och förmågan att välja mellan gott och ont (…)
Vi får lära oss att vi måste arbeta och använda våra talanger för att skapa välstånd. ‘Om en man inte vill arbeta får han heller inte äta’, skrev Paulus till tessalonikerna. Strävan efter rikedom hellre än fattigdom är legitim och springer ur själva skapelsens natur. Ändå varnar det tionde budet – Du skall icke heller hava lust till andras tillgångar – för att denna strävan efter att tjäna pengar och äga saker kan bli väl självisk. Men det är inte skapandet av nya tillgångar som är fel, utan kärlek till pengar för sin egen skull. Det är när beslut om vad man gör med välståndet som den själsliga dimensionen kommer in i bilden (…)
Vi kan inte heller till andra delegera viljan att ge nåd och visa generositet. Politiker och andra sekulära krafter bör sträva efter att stimulera det goda i människor och motverka det onda; men de kan aldrig skapa det förstnämnda och aldrig avskaffa det sistnämnda.
Jag tror inte det är en slump att såväl Thatchers som Ronald Reagans framgångsrika frihetskamp till del berodde på att de inte enbart talade om frihet, utan också om moral på kristen och konservativ grund. De satte därmed kött på benen och gjorde friheten mer mänsklig, begriplig och levande.
Se mer: Längre utdrag ur talet har återgivits i bloggen förr.