Även om IS utrotas skulle terrorismen bestå, om inte unga muslimer i Europa blir assimilerade. Se där ett helt annat perspektiv än i förra blogginlägget, dock med islam som grundelement. Detta intressanta perspektiv lyfts fram av Mike Gonzalez vid den inflytelserika amerikanska tankesmedjan Heritage som i artikeln Europe’s Breeding Ground for Terror skriver:
Européer ser sig omkring idag med förnyad oro, åter påminda om sin sårbarhet för terrorism som växer fram mitt ibland dem. Europa har tillåtit att parallella samhällen etablerats och nu är man rädd att problemen bara ska öka. (…)
Stadsdelen Molenbeek i Bryssel representerar den uppdelning och segregation som råder i europeiska samhällen och som skapar rädsla för att de hundratusentals nya migranter som anländer till dessa stadsdelar ska söka sig till nätverk där de blir radikaliserade. (…)
Marockanen Amin Iharchain, 31, som bor i en förort till Barcelona i Spanien har till spanska tidningen El Pais sagt att ”radikalisering har översvämmat våra kvarter till den grad att ingen Imam eller något av de 20 muslimska föreningar som finns här vågar kritisera dem. Det är inte bara i min förort, Ca n’Anglada, utan också i många andra. Det handlar om arbetslöshet och en känsla av underlägsenhet som ger näring till radikala argument.”
På samma sätt som i Amerka börjar europeiska opinionsbildare höja rösten om sambandet mellan brist på assimilering och radikalisering. En modig politiker är brittiske premiärministern David Cameron. Tidigt efter hans tillträde besökte han säkerhetskonferensen i München och sa att terrorism inte har sin orsak i västvärldens utrikespolitik, inte i Mellanösterns fattigdom eller i Palestinakonflikten. ”Även om vi löste alla dessa problem, skulle det finnas terrorism”.
Orsaken till att många unga muslimer i väst dras till islamsk extremism, sa han, ”handlar i grund och botten om identitet. Dessa unga män finner det svårt att identifiera sig med brittiska värderingar eftersom vi har tillåtit vår kollektiva identitet att försvagas.”
I London Times skrev Cameron tidigare i år: ”Alltför ofta, på grund av det vi kan kalla ’passiv tolerans’, har folk accepterat den felaktiga idén om separata kulturer. Det är dags att ändra vår attityd. Vi kommer aldrig att på riktigt kunna bygga en gemensam nation utan att vi blir mer bestämda om våra liberala värderingar, tydligare om vad vi förväntar oss av de som kommer för att leva här och bygga vårt land tillsammans, och mer kreativa i arbetet att bryta ner barriärer.” (…)
Tänk om bara etablissemangen kunde vakna upp och inse behovet av assimilering.
Det kan mycket väl vara så att detta perspektiv och det som framfördes i förra blogginlägget, inte står mot varandra. Snarare att båda kräver sin lösning för att krossa den islamiska terrorismen. Den måste bekämpas med fasthet och utan ursäkter, både här hemma och därifrån de galna idéerna emanerar.