I takt med att det blir allt mer uppenbart att Donald Trump kommer att bli republikanernas presidentkandidat har spekulationerna dragit igång om vem han ska välja som sin vice. Många tror att han ska göra som hittills, bryta mot alla traditioner, och utse någon från det affärsliv där han varit verksam.
Men tänk om han överraskar genom att följa traditionen? För mig låter det logiskt att välja en traditionell politiker som vice, för att samla partiet och de kandidater som har byggt stöd och lojaliteter genom partiarbete. Om han samtidigt kan tillfredsställa de väljare som anser identitetspolitik viktigare än kunskap och värderingar, dvs räknar hudfärg och kön före kompetens, är val av vice presidentkandidat ett utmärkt tillfälle.
Lustigt nog skulle det vara att tillfråga främste motståndaren så här långt i primärvalet, Marco Rubio. Det gjorde Ronald Reagan 1980, när han erbjöd posten till George Bush dä som han just besegrat i primärval.
Senator Marco Rubio skulle blidka partietablissemanget. Rubio är ung. Han är från en mycket viktig delstat, Florida. Och framför allt, han är latino. Den största minoriteten i Amerika. Vänsterns hatfyllda smutskastning om rasism skulle falla platt till marken.
Jag kan bara se en svaghet i det valet av vice — han är inte kvinna. Men när det gäller identitet och kvoteringstänk är latino förmodligen viktigare. Kvinnor har visat, även de som röstar på demokraterna, att de inte tycker Hillary Clinton ska ha favör av att vara kvinna. Många demokratiska kvinnor har röstat på Bernie Sanders.
Men skulle Marco Rubio ställa upp som nummer två bakom Donald Trump? Jag tror det. Rubio har hjälpt Trump att attackera Ted Cruz, och Trump har svarat med att sluta säga negativa ting om Rubio. (I valrörelsens början stod Trump och Cruz nära varandra, men Cruz gjorde sedan misstaget att attackera Trump.) Att Trump och Rubio tillhör olika generationer är ett puls. Att bli vicepresidentkandidat som 44-åring kan innebära en god plattform för framtiden, även om Trump skulle förlora.
Vice presidenten är ett märkligt inslag i USA:s konstitution. Den enda uppgiften är att vara ordförande i senaten och fälla avgörandet när det blir lika röstetal vid votering (vilket sällan händer). I övrigt är det bara att klippa band vid invigningar och gå på begravningar, som vice president Harry Truman sa. Fram till dess att vice presidenten tvingas träda i presidentens ställe, just som Truman gjorde när Roosevelt dog 1945.
Därför har posten ofta använt som ett sätt att jämka mellan olika fraktioner i partiet (Reagans val av Bush), eller för att säkra vinst i en stor och viktig delstat (Kennedys val av LBJ från Texas). Val av en ung person ger denne en språngbräda att sedan bli president, även om det sällan lyckas (Bush blev president efter Reagan, men inte Gore efter Clinton).
De två senaste vicepresidenterna har dock varit av annat snitt, förmodligen mer så som grundlagsfäderna tänkt, dvs en äldre statsman som fungerar som nära rådgivare till presidenten (Dick Cheney, Joe Biden).
Nu tillhör ju Donald Trump själv de äldsta kandidaterna, så en ung vice framstår som trolig, särskilt som det finns en som kan mäkla fred med partiapparaten och tala till minoriteter.