Storbritanniens premiärminister David Cameron deltog i ett av de mest omdiskuterade seminarierna under första dagen av World Economic Forum i Davos. Wall Street Journal skriver:
Förra året var det få som funderade på om Storbritannien, EU:s näst största ekonomi, kunde komma att lämna unionen. Men idag är frågan om utträde, ett Brexit, en av de främsta makroekonomiska frågetecknen i Europa och en källa för oro bland många av deltagarna i Davos.
Ett brittiskt utträde från EU skulle bli ett tydligt bakslag både socialt och politiskt, samtidigt som det skulle få betydande finansiella och ekonomiska konsekvenser. (…)
På torsdagen uppmanade Cameron näringslivsföreträdare i Davos att stödja hans initiativ till att omförhandla villkor för EU, eftersom Europa sackar efter teknologiskt och i produktivitet och behöver förenkla regelverk och minska byråkrati.
Ett tecken på vilken utmaning Cameron står inför var att hans tidtabell för förhandlingar drar ut på tiden efter att Frankrikes och Hollands premiärministrar sagt att det kan bli svårt att nå en uppgörelse i februari som Cameron hoppats.
Tyvärr är det lätt att se prestige gå före sunt förnuft — igen — i EU. David Camerons krav på reformer är i allra högsta grad rimliga, inte bara för Storbritannien utan för hela projektet. EU håller på att upplösas genom fallande tillit och total oförmåga att genomföra de beslut man fattat. Vi såg först hur stabiliseringspakten, som var ett villkor för att eurozonen skulle fungera, negligerades av Grekland och andra ansvarslösa medlemsländer. Resultatet blev en skuldkris som euron nätt och jämnt överlevde, och krisen kan spetsas till igen.
Förra året såg vi hur EU:s yttre gränser visade sig vara påhitt som ingen upprätthöll. Det betydde att när folk började röra sig över gränserna föll omedelbart Schengenavtalet och Dublinöverenskommelsen samman som korthus. Alla de stora politiska idéerna visade sig vara tomma påhitt utan förankring i verkligheten.
Men även om Cameron går fram försiktigt, alldeles för försiktigt, möter han inte respekt utan hån från EU-byråkratin. Den tänker inte förändras.
På det sättet avslöjar Camerons initiativ hur illa ställt det är med unionen. Om Bryssel inte går med på Camerons krav är det naturligt att engelsmännen röstar nej och lämnar unionen. Det skulle bli första spiken i kistan för hela det nuvarande projektet. Vi behöver en europeisk gemenskap, men den borde byggas på realiteter, inte på galet utopiska drömmar.
Se mer: Wall Street Journal i Britain’s Place in EU a Big Question Mark in Davos, Bloomberg News i Cameron Takes `Brexit’ Referendum Push to Executives in Davos