En första avgörande fråga i migrationspolitiken är volymen på invandring. Till i höstas var den förbjuden. Att ens nämna ordet volym stämplades som fruktansvärd rasism. Tills regeringen tvingades införa gränskontroller i syfte att minska volymerna som inte var hanterbara. Då var frågan om volym plötsligt rimlig.
Detta lappkast har naturligtvis berövat såväl etablerade partier som medier all deras trovärdighet. Man manipulerar, ljuger och förvränger, allt efter eget tycke. Det som är rasism ena dagen är det inte nästa. Den intellektuella nivån är pinsamt låg.
Fråga två blir hur dessa ofta lågutbildade migranter ska försörja sig. Här råder fortfarande mytbildning i etablissemangen. På något oförklarligt sätt ska den migrant som knappt kan skriva på sitt gamla modersmål ge sig ut i en arbetsmarknad som siktar på högkvalificerade jobb med god löneutveckling. Politikerna säger att Sverige inte ska konkurrera om låglönejobb.
Här kommer man, precis som i fråga om volymer, en dag att plötsligt vända på klacken och förespråka motsatsen till det man nu säger. Den saken är helt klar. Återstår bara datumet för lappkastet.
I DN har man försökt försvara den högkvalificerade arbetslinjen, men idag blir man motsagd av tunga namn inom Finanspolitiska rådet. De skriver:
Parallellt med den ökade efterfrågan på kvalificerad arbetskraft sker dock en ökad efterfrågan på personal inom bland annat servicesektorn med låga formella utbildningskrav. (…)
Vi har inget emot ambitionen att bromsa polariseringen på arbetsmarknaden och argumenterar inte för en allmän satsning på att skapa fler enkla jobb i Sverige. Däremot menar vi att det stora antalet flyktingar med mycket låga kvalifikationer som kommit ökar det närtida behovet av den typ av enkla jobb som i stor utsträckning rationaliserats bort från den svenska arbetsmarknaden.
Just så. De etablerade aktörerna inom politik och media måste ge upp mål om minskade klyftor för att istället acceptera en låglönesektor, som en direkt följd av den migrationspolitik man förespråkar. Det är enda vägen för inträde i det svenska samhället. Utan låglönejobb återstår bara bidragsberoende och livslångt utanförskap. Då skulle en redan havererad integrationspolitik bli än värre.
Trots att verkligheten tränger sig på, har etablissemangen inte släppt sin utopiska och verklighetsfrånvända idéer. Ju längre de vägrar inser att man inte kommer runt verkligheten, desto värre kommer systemkollapsen i Sverige att bli.