Vänsterns skuld till Mellanösterns kaos

Det är populärt att beskylla väst i allmänhet och Amerika i synnerhet för Mellanösterns kaos och våld. Tänkandet bygger på kolonialt synsätt där väst skulle dirigerar allt. Det är skrattretande i dess primitiva antiintellektualism.
För att ta ett exempel: i Metro skriver Göran Greder om ”militant konservatism”. Det blir lite lustigt att han, när han skuldbelagt denna konservatism, konstaterar att vi nu från Frankrikes president Hollande och premiärminister Valls ”hör samma ekon av de amerikanska politikernas reaktion på terrorn efter 11 september”. Men dessa franska politiker är socialister. Hur socialister blivit främsta fanbärare för militant konservatism framgår inte.
Som vanligt saknar vänsterns påhopp och andklagelser all logik. Och som vanligt har vänsterföreträdare aldrig egen alternativ strategi för att komma tillrätta med våldet från islamisterna. Man klagar på dem som vidtar åtgärder, men smutsar inte ned sina egna händer med att tala om vad som borde göras istället. Man stannar vid att klaga, angripa och hoppa på dem som försöker. För mig är det höjden av hyckleri.
Islamismens moderna våldsvåg började 1979 genom den islamistiska övertagandet av Iran. Då ställde vänstern upp på ayatollah Khomeini, som sedan mördade iranska vänsteraktivister som hjälpt honom komma till makten. Genom detta shiamuslimska maktövertagande inspirerades hela den muslimska världen att ta upp kampen mot styrande regimer. Radikaliseringen av den muslimska världen är ett inbördeskrig inom denna civilisation mellan mer sekulära krafter och de extremistiska, och mellan islams olika riktningar.
Visst har väst lagt sig i och givit stöd till diverse tveksamma regimer utifrån egna intressen, men det är så internationell politik fungerat — och det var detta president Bush avsåg att bryta med för att förespråka frihet för befolkningarna. Enligt internationell politik agerar varje nation för att stärka dem som utgör minst hot mot det egna landet. Denna internationella ordning tar inte skulden från muslimska samhällen att få ordning på sina egna länder.
Och när den muslimska civilisationens inbördeskrig spiller över på väst genom terror har väst all anledning i världen att svara och skydda sin egen befolkning.
Här bär vänstern en oerhörd skuld till att världen inte kommit längre i bekämpandet av extremistisk islamism. Efter 11 september 2001 var president George W Bush redo att slå ut förtryckande diktaturer och därmed ge muslimer frihet, rättsstat och demokrati. Afghanistan och Irak fick nya konstitutioner och genomförde allmänna val. Avsikten var att etablera fria folk eftersom fria människor inte angriper andra. Det var en väg till fred.
Men i väst motsatte sig vänsterkrafterna inom media och politik denna utveckling. Man anklagade Bush och hans allierade för allt och ställde inte upp på projektet att demokratisera de från diktaturer befriade länderna. Istället hånades och motarbetades dessa insatser i sådan grad att ingen politiker efter Bush och Tony Blair har vågat stå upp för frihetliga värderingar i världen utanför väst.
Det var när president Obama, till vänsterns starka applåder, drog tillbaka trupperna från Irak och Afghanistan som Islamistiska staten och andra extremister fick fritt utlopp för sitt bestialiska mördande. Folkvandringen vi sett detta år är en direkt följd av att Obama övergivit dessa delar av världen och låtit de ondskefulla krafterna ta makten och härja fritt.
Om man ska ge någon i väst skulden för Mellanösterns kaos, så är det vänstern inom media och politik. Genom sin eviga kritik mot all intervention har man skapat nuvarande paralyserade situation där ingen vågat göra något. Det ger våldsverkarna fritt fram att sprida hat och våld.