Istället för att skydda våra öppna västerländska samhällen mot dess fiender har medier och politiker ägnat all energi åt att stämpla ut all analys av hotet från islamismen som rasism och främlingsfientlighet. Detta fokus är kontraproduktivt, det ökar polariseringen i samhället och gynnar extremister.
Det har också resulterat i en monumental flathet mot extremistisk islamism. Det är tragikomiskt att USA:s president Barack Obama så sent som i går morse sa att Islamska staten har försvagats. Han invände intensivt emot programledarens påstående om IS styrka, Obama: ISIS Is Not Getting ‘Stronger,’ We Have ‘Contained’ Them:
I en intervju i TV-programmet “Good Morning America” som sändes på fredagsmorgonen tonade president Obama ned hotet från IS. Han fick frågan om inte IS ökade sin styrka, vilket Obama förnekade.
— Jag tror inte deras styrka ökat, sa Obama.
Bara timmar senare slog jihadister till i Paris och dödade minst 128 civila på konsert, utanför fotbollsarena och på restauranger.
Ansvariga för det bestialiska våldet är bara dem som utför det.
Men politiker i väst har en uppgift som är viktigare än alla andra: skydda livet på de egna medborgarna. För att lyckas med det måste man vara proaktiv, något man inte är. Flatheten är enorm, av rädsla att anklagas för främlingsfientlighet.
Obamas utrikespolitik är dessutom en viktig förklaring till att terroristerna kan slå till i väst, utanför Mellanöstern. Han drog tillbaka huvuddelen av trupperna från Irak och Afghanistan och lämnade länderna åt sitt öde. Och det ödet har inneburit att extremisterna fått fritt spelrum.
När president George W Bush förklarade de militära insatserna i dessa länder konstaterade han att det är bättre att ta striden med extremisterna där, på deras hemmaplan, än att låta dem komma till oss så att våldet sker på våra gator.
Kanske skulle medier och politiker lyssnat lite mer på Bush.