Ett veckomagasin med utrikeskorrespondenter i BBC heter “Dateline”. Inte sällan framför gästerna tankeväckande analyser och förslag (de vi sällan hör i våra medier). I helgens upplaga medverkade den iranske kolumnisten och författaren Amir Tahiri. När Syrien togs upp framförde en Independent-journalist de vanliga flosklerna från vänstermedierna om hur komplicerat allt är och hur vanskligt det är med krig och hur riskfyllt det är att bomba IS.
När turen kom till Tahiri sa han att han var trött på alla analyser till döds och att han ville se mer bomber falla över Islamiska staten:
— IS kontrollerar inte de områden som visas på kartor i medierna. De finns närvarande där, ja, men med tillstånd från åtminstone 18 imirer [lokala stamledare]. Dessa imirer vill vara på den vinnande sida. Om IS vinner lierar man sig med dem, om IS förlorar då dödar man gärna IS-krigarna. Så det handlar inte om några strategiska planer, om vad som händer imorgon [i den diplomatiska storpolitiken].
— Bombningar fungerar. Det fungerade i Kosovo mot serberna, det fungerade i Bosnien. Militärmakt fungerar. Det vackra med krig är dess enkelhet, oavsett om man gillar det eller ej.
— Krig inträffar när Status Quo blivit omöjligt att tolerera för en part. Krig förändrar situationen. När president Tomas Jefferson försökt med diplomati mot de islamiska piraterna som angrep amerikanska handelsfartyg och det inte fungerade, skapade han flottan och förgjorde piraterna. Problemet upphörde.
Särskilt det sista stycket är lysande. Även Independents antikrigsjournalist var tvungen att säga, “Det var den bästa argumentationen jag hört för bombningar.”
Precis så enkelt är det. Bomba skiten ur IS, och de kommer snabbt att förlora såväl sin hjältestatus bland vilsna unga i väst och bland muslimer i Syrien.
Varför krångla till allting och analysera till döds? Det leder bara till vår egen passivitet och andra människors död.