Inför Kristdemokraternas riksting finns en intern opinion för att riva upp Decemberöverenskommelsen mellan de röda laget och det blå. Man hävdar att den hämmar debatten och att Alliansen inte kan föra en trovärdig oppositionspolitik.
Jag försvarade agerandet de där julhelgsdagarna då överenskommelsen träffades. För det första innebar den att S erkänner blockpolitiken och Alliansen som aktör, framför allt genom att ändra sin praxis i riksdagen om att rösta emot alla regeringar som man inte själv ingår i. Nu ska S inte rösta emot en Alliansregering om den har flest mandat. Det är en principiellt viktig förändring för att Sverige ska kunna ha en regering som kan regera landet. Samma förfarande gäller omröstning om statsbudgeten.
För det andra är DÖ en nödvändighet om Alliansen vill upprätthålla Reinfeldts linje att inte tala med Sverigedemokraterna. Om partierna var beredda att tala med Jimmie Åkesson och ge SD samma roll som V har på vänstersidan, då behövs inte DÖ. Då kan man nästa vecka fälla Stefan Löfven och göra Anna Kindberg Batra till statsminister. De icke-socialistiska mandaten i riksdagen har klar övervikt:190-159 mandat. Dessa kan fälla den socialistiska regeringen och dess stödparti alla dagar på året. Men det krävs samtal med Sverigedemokraterna.
Därför är min första och enda fråga till dem som vill riva upp DÖ: vill ni då samtala med SD?
Svaret är alltid, nej.
Och vad åstadkommer man då med att riva upp DÖ? Ett Sverige utan regering. Ett sammelsurium av beslut i riksdagen som ena dagen går åt ett håll och nästa vinglar åt ett annat. Riksdag, regering och politiska ledarskapet skulle framstå som en berusad samling fårskallar. Tror någon att det skulle gynna respekten för demokratin?
Nej, de som vill riva upp DÖ måste samtidigt kräva samtal med SD så att man kan återta regeringsmakten eller kräva nyval, annars är det en meningslös dans om trams.