‘Vi är alla människor!’ Och?

Medierna fortsätter att översvämmas av krokodiltårar. Genom sin totala ensidighet är svenska massmedier nu huvudansvariga för allt djupare polarisering och allt större motsättningar i landet. När de som vill problematisera hånas och stämplas som onda finns inte mycket utrymme för debatt. Kvar blir bara skrik, skrän och idiotiska epitet.
Lena Sundström i DN tillhör gänget som oförblommerat svänger sig med floskler helt utan sammanhang och analys. Idag skriver hon i sin kolumn, ”att flyktingar är människor och att människor är som vi”. Mina ögon tåras i hur djupt, fint och vackert budskapet är. Inte.
Missförstå mig rätt. På det lokala planet, ute i vardagen, är naturligtvis alla initiativ som inbjuder till gemenskap utomordentligt värdefulla. Och varje människa är för mig en unik individ lika mycket värd som någon an.
Men, men, men. Politik handlar om ett samhälle på en aggregerad nivå. Vi är inte fria att göra vad vi vill. Ett samhälle fungerar bara om det finns ett samhällskontrakt mellan medborgarna och en stat som gör anspråk på att upprätthålla lag och ordning. Idén om samhällskontraktet kan tillskrivas 1600-talsfilosoferna John Locke och Thomas Hobbes. Samhällskontraktet utgör grunden för moderna staters existensberättigande, eftersom innan samhällskontraktet ansågs legitimiteten för makten komma från Gud till monarken. De som inte är rojalister har alltså all anledning att inte kasta idén om samhällskontraktet överbord. Ändå blir just det resultatet av mediernas hysteriska migrationsdebatt: alla ska få ta sig dit man vill, inga gränser ska gälla, inga kontroller och ingen säkerhet ska upprätthållas.
Den filosofiska innebörden av det som nu sker i Sverige och Europa är att man förespråkar anarki framför lag och ordning. Man ställer inte längre upp på samhällskontraktets balanserande av rättigheter och skyldigheter. Vi går över till ett samhälle där tillfälliga känslostormar bestämmer. Ungefär som när tusentals ”häxor” brändes på bål till följd av kollektiva känslostormar som ingen vågade gå emot.
Jag vänder mig med varje fiber av min existens mot anarki och statsmakten som masshysterins slav.
Samhällskontraktet ger medborgarna trygghet och frihet under förutsägbara lagar mot att man underkastar sig en statsapparat som med tvång får beskatta folket och har monopol på ordningsmakten. Om detta ersätts med anarki kommer ingen att vara beredd att uppfylla sina skyldigheter, som att betala skatt och följa lagarna. Välfärdsstaten kommer att falla samman som ett korthus.
Vi svenskar tar den tillit som finns mellan människor i vardagen för given. Men den är unik för Skandinavien. Denna tillit kräver att vi känner respekt för gemenskapen, att vi kan lita på att staten behandlar oss lika. Om anarki får råda, dvs känslosvall får styra vad som anses ”rätt” för stunden, kommer denna tillit att elimineras på kort tid. Vi kommer att slå sönder den och det ”hat” vi ser på nätet från både vänster och högerhåll kommer att gå över i regelrätta motsättningar där inga beslut kommer att vara möjliga att fatta gemensamt.
Jag vägrar att acceptera några skäl till denna utveckling, inklusive flyktingströmmar.
Missförstå mig rätt.
Jag har inget emot människor varifrån de än kommer. Men jag ställer också samma moraliska krav på varje människa, varifrån den än kommer. Jag har inget emot syrier eller afghaner eller eritreaner, men jag är inte beredd att offra min civilisation som en följd av att det utspelas krig i en annan del av världen.
”Men det är ju människor på flykt. Läget är akut”, säger den som sväljer det medierna skriver.
Jo, men gör då det som är effektivt i flyktingkrisen — ge mat, husrum och drägliga villkor så nära hemregionerna som möjligt. Det är ju vansinnigt att överlåta krishanteringen till kriminella människosmugglare! Och var är de muslimska bröderna och systrarna i regionen? Rika grannländer som Saudiarabien tar emot NOLL flyktingar.
Varför ska vi i norr ta hand om islamistiska misslyckanden utan att ställa krav på grannarna i regionen? Och var är Ryssland, Kina och Indien?
Om man deklarerade att islam är en korrupt religion som förgör människor på samma sätt som kommunismen, då skulle det bli lite enklare att förstå logiken. Men det gör man inte. Samma personer som vill strunta i alla lagar och regler hyllar samtidigt islam och säger att alla som kritiserar dess uttryck är islamofober. Om islam är så fredlig, varför kan då inte syrierna stanna i muslimska världen?
Detta hyckleri gör mig rasande. Människor flyr därför att de halshuggs och säljs som sexslavar av islamister, men vi i Sverige måste tycka islam är en fredlig religion. Man kan inte bygga sympati genom att kräva lydnad inför lögner och falsk propaganda. Det håller inte.
Missförstå mig rätt.
Jag är för arbetskraftsinvandring. Parodiskt nog är regeringen inställd på att strypa den enda invandring som faktiskt lever upp till de positiva effekter som Hans Rosling, Dick Harrison med flera brukar tala så varmt för. Fram till 1970-talet var ALL invandring arbetskraftsinvandring (även FNs kvotflyktingar kom snabbt i arbete). Det fanns inga flyktingförläggningar, SFI och bidragssystem som man blev försörjd av hela livet. Arbete var det enda som gällde. Det är så otroligt falskt av dessa akademiker att jämföra invandring före 1970 med den flykting- och anhöriginvandring som skett därefter. Det är två helt olika ting. Om en anhörig 70-årig förälder kommer till Sverige förbättrar det knappast den ”demografiska kris” som brukar nämnas som skäl för invandring. Och en betydande del av invandringen är anhöriginvandring av detta slag.
Men som sagt, politikerna med S i spetsen vill öka den sorts invandring vi historiskt inte haft samtidigt som man stryper den produktiva invandring vi historiskt vet varit lönsam.
Detta gör mig fly förbannad. Man är rasist om man säger ja till arbetskraftsinvandring. Det är improduktiv invandring man ska vara för!
Missförstå mig rätt.
Vi kan inte höja skatterna för att ta hand om alla nykomna. Det skulle stjälpa landets ekonomi och internationella konkurrenskraft. Alltså är det omfördelning av de offentliga resurserna som kommer att ske. Det är de mest utsatta i Sverige som kommer att få betala. Lena Sundström och hennes journalistkollegor behöver inte uppoffra någonting alls, men de gamla och dementa, de funktionshindrade, de studiesvaga eleverna, ja alla som behöver omsorg och extra stöd kommer att få se det försvinna eftersom alla resurser i kommunerna nu ska gå till att ta emot migranter och flyktingar.
Det gör mig förbannad att det är de mest utsatta som får betala de ”fina” människornas godhet. Om de slantade upp, sålde sina bostäder och gav till Frälsningsarmén med flera, skulle hyckleriet vara mindre. Men jag kan garantera att inte en enda av alla de som publicerat sin godhet i medierna har uppoffrat någonting alls för den godhet man så gärna vill demonstrera.
Missförstå mig rätt.
Istället för världsrekord i hyckleri borde man agera som i andra katastrofer, typ jordbävning och tsunami: hjälp människorna på plats och i närområdet! Och för det andra: tvinga fram globalt samarbete för att få slut på dödandet och dårskapen i Mellanöstern och Afrika!
Ska ingen få komma till Sverige? Jo, jag vill som sagt se arbetskraftsinvandring. Integration genom arbete, inte segregation, våld och no-go-zoner finansierade genom bidragssystem. Avskaffa alla bidrag för dem som inte bott i Sverige i tio år. Om man kunde komma till Sverige utan bidrag i hundratals år fram till 1970, borde man kunna göra det igen. Då skulle vi ta emot nyanlända och kunna respektera dem för de insatser de gör för sig själva, sina familjer och för samhället. Då skulle integrationen plötsligt fungera.
Det här är inte svårt. Inte ett dugg. Men man måste veta vilka värderingar man har. Man måste ha integritet och kurage. Man måste kunna sin historia. Och man måste ha sunt förnuft.
Tyvärr saknas detta i nuvarande politiker- och journalistgenerationer.