Den långa regeringsförklaring som statsminister Stefan Löfven lämnade i riksdagen igår skiljer sig på vissa punkter dramatiskt från förra årets bombastiska och självbelåtna. I den nya regeringsförklaringen var allt tal om att Sverige röstat fram vänsterpartierna borta. Allt tal om vinstförbud i välfärden var borta. Istället talade han om att fusk med bidrag ska bekämpas. I ledare i Dagens Industri skriver PM Nilsson, Löfven bör fortsätta sin resa högerut:
Den vänstervind som LO-etablissemanget då och då hoppas på är sakpolitiskt omöjlig att navigera efter och leder bara till väljarflykt. Att Stefan Löfven kämpar för att pressa tillbaka vänstern i det egna partiet går inte att ta miste på. I både Almedalstalet, sommartalet och nu i regeringsförklaringen betonade han ordning och reda, individens ansvar och vikten av säkerhet. I går meddelade han att det är slut på missbruk av pass, att olovliga bosättningar på privat och allmän mark inte ska tillåtas, att terrorresor ska förbjudas och att Säpo får mer resurser.
Löfven gör en högersväng för att kunna vinna över något eller några Allianspartier, och på det sättet punktera allt borgerligt hot om regeringsmakten i nästa val. Om Folkpartiet eller Centerpartiet faller för lockelserna är Alliansen slut. Då är det borgerliga samarbetet och möjligheten för dem att vinna regeringsmakten död för årtionden (precis som efter Kohandeln 1933 mellan S och Bondeförbundet).
Om det skulle ske är det mycket möjligt att det skulle påskynda en utveckling där Sverigedemokraterna växer fram som regeringsalternativet till en S-ledd regering. Om den borgerliga sammanhållningen splittras och ingen väljare kan höra skillnader mellan S, FP, C, M, ja då blir SD det enda alternativet.
Något som också talar för denna utveckling är den nya skiljelinjen i politiken som växer sig allt starkare, det som nämndes i förra inlägget: från vänster-höger till idealism-realism. Ska något av de etablerade partierna överge den ohejdade idealismen och ta ledningen för en realistisk samhällssyn, eller ska SD bli det enda parti på den planhalvan? Det skulle ytterligare stärka SD och göra dem till regeringsalternativet som står emot S, FP, C, M som inte går att skilja åt.
Medan de gamla partierna är fullt upptagna med maktspel mellan varandra, ser det ut som om uppstickaren får ena halvan av spelplanen för sig själv. Hur strategiskt klokt är det?