Standardsvaret på vad invandringen medför är att den historiskt varit en tillgång. Många framgångsrika företag startades av invandrare. Problemet med detta svar är att det upphörde att gälla på 1960-talet. Fram till dess fanns inga flyktingförläggningar eller stor byråkratisk apparat för att göra alla som anländer till offer och hjälplösa bidragstagare. Då gick man rakt ut i arbetslivet. Man var arbetskraftsinvandrare oavsett varför man kom.
Därför är det lögnaktigt att jämföra invandring fram till 1960-talet med det som sker idag.
Dagens DN-debatt publicerar artikel av två ekonomer under rubriken Invandringen ökar Sveriges export och gynnar tillväxten. Men rubriken är felaktig. Rapporten som presenteras avser inte Sverige som land. Om DNs rubriksättare läst texten hade de funnit följande:
[Forskningen avser] statistik om hur enskilda företag agerar, snarare än länder eller grupper av länder. Vår rapport uppmärksammar särskilt dessa studier i stället för mer konventionell forskning på landnivå.
Åter ett exempel på hur grovt medierna vilseleder debatten om invandring.
Artikelförfattarna skriver sedan om kineser och indier som arbetar i undersökta europeiska och amerikanska företag. Självklart är dessa hårt arbetande anställda ett viktigt tillskott till ekonomin, framför allt i USA där inga kollektivavtal och anställningsskydd står i vägen för nya jobb. Det är knappast om denna arbetskraftsinvandring debatten handlar i Sverige. Hade vi enbart haft sådan arbetskraftsinvandring hade vi inte haft något ifrågasättande av invandring överhuvudtaget. I alla fall hade inga med borgerliga värderingar ifrågasatt den.
I artikeln nämns flyktinginvandring i förbigående medan anhöriginvandring inte omnämns med ett enda ord. Det är ju dessa former av invandring, och dess volym, som skapar alla de problem som omnämns i svensk samhällsdebatt: utanförskap, segregation, bidragsberoende, gängbildning, kriminalitet och no-go-zoner för polis, ambulans och brandkår.
Tyvärr är knappast kineser i USA representativa för de flyktingar och anhöriga som reser till Sverige från Mellanösterns islamistiska kaos.
Medierna hävdar att det förekommer mytbildning om invandringens kostnader. Men vad är det DN bidrar till genom att sätta vilseledande rubriker och försöka dribbla bort fakta och samband som problematiserar invandringen?
Däremot har artikelförfattarna en viktig poäng när de angriper vänsterregeringen:
Det är olyckligt att regeringen har valt att se över hur arbetskraftsinvandringen ska skärpas.
Just arbetskraftsinvandringen är den som verkligen tillför svensk ekonomi någonting, därför är det paradoxalt och tragikomiskt att just denna invandring är föremål för begränsningar. Det är LO-facket som ligger på och inte vill se konkurrens från utländska firmor som pressar priser. (Även om reglerna också här är märkliga, och det avslöjats att arbetstillstånd säljs av människosmugglare vilket naturligtvis måste åtgärdas.)
Artikeln visar att det finns många olika aspekter på invandring vilket är viktigt att ha i minnet, men rubriken på artikeln saknar teckning. Ännu ett exempel på hur medier slår undan benen för sin egen trovärdighet.