På DN-Debatt framför handelsstudenten Oscar Anderson en idé som borde varit genomförd för länge sedan, Skrota minst en gammal regel för varje ny som införs:
2012 införde man i Kanada ”the one-for-one rule”: för varje ny regel som lägger på en administrativ börda på företagare måste en gammal sådan regel plockas bort. I Storbritannien gick man efter att ha infört en liknande princip ännu längre och modifierade denna till att lyda ”one in, two out”. Detta kräver att för varje pund i kostnader som läggs till i nya regleringar måste gamla regler som kostar två pund tas bort. /…/
I en rapport [påpekas] att det sedan 1990 genomförts över 500 förändringar, tillägg eller undantag enbart i skattelagstiftningen. En ”en för en”-princip skulle vara ett sätt att stoppa denna skenande administrativa börda, som successivt äter upp mer och mer av småföretagares tid för varje år som går, vilket sänker produktiviteten i samhället över tid.
Staten kan genom tvång strypa all verksamhet. Politiken måste förstå den destruktiva kraft som nya lagar har, om de inte kombineras med att gamla lagar tas bort. Nya regler har alltid goda syften, men de skapar ofta nya och ännu värre problem.