Axess juninummer har temat ”Public service på riktigt”. I en av artiklarna skriver Hans-Gunnar Axberger, juristprofessor i konstitutionell rätt, om att SVT och Sveriges Radio tar sig alltför stora rättigheter i En stat i staten.
Han pekar först på massmediernas centrala roll i en demokrati:
Vårt samhälle är extremt beroende av väl fungerande masmedier … Som jurist har jag ofta reflekterat över min professions vördnad inför lagstiftning, rättssäkerhet och beroende domstolar och vilken biroll allt detta ändå spelar i jämförelse med det den professionella journalistiken uträttar i stort och smått. När tredje statsmaktens maskineri hostar och hackar finns det därför anledning att vara verkligt vaksam, för att den som är intresserad av att demokratin fungerar.
Men även om Axberger anser nuvarande public service på många sätt är bra håller den på att få monopol över medielandskapet i takt med att den gamla dagspressen tappar mark. Ett exempel är hur man försökt tvinga alla mobiltelefon- och datoranvändare att betala TV-licens därför att det går att streama SVT och SR dit. Tack och lov stoppade Högsta förvaltningsdomstolen detta diktatoriska och monopolitiska försök.
Men dessa verksamheter fortsätter att på internet, med statlig finansiering, slå ut privata aktörer inom mediebranschen. Axberger påpekar att skälet till statlig reglering är ”det begränsade eterutrymmet”. Digitala medier har ingen sådan begränsning, alltså har SVT och SR ingen anledning att med (indirekta) skattemedel konkurrera ut andra aktörer i detta medium.
Axberg efterlyser en ny mediepolitik som inte låter nuvarande public service ensamma få makten över nyhetsförmedlingen i takt med att de privata nyhetsförmedlarna tynar bort.
Ja, det är dags att tänka om från grunden. Jag håller med om att public service-uppdraget är en infrastrukturfråga för att upprätthålla pluralism i arenor för samhällsdebatt och nyhetsförmedling. Mediernas kvalitativa nyhetsförmedling blir också en allt viktigare säkerhetspolitisk fråga i takt med att information utsätts för upptrappad psykologisk krigföring (mer här). Och då är nuvarande upplägg, där man ger alla licensmedel till en tv-organisation och en radioorganisation kontraproduktiv.
Jag menar att staten istället ska ställa public service-medlen till alla medieföretags förfogande för att upphandla nyhetsförmedling och samhällsdebatt. Då kan pluralismen stärkas även om medieföretagen i övrigt fortsätter sin inriktning mot ytlighet och lätt underhållning.