Magasinet Axess innehåller mycket läsvärt, och jag vill gärna peka på de många bokrecensionerna. Här får man vidgad allmänbildning, snabbt och utan att (varje gång) behöva läsa boken ifråga.
I senaste numret fastnar jag särskilt för Carl Rudbecks recension av den från Harvard University Press utgivna Islam and Nazi Germany’s War av David Motadel. Den avhandlar nazisternas relation till den muslimska världen. En väldigt intressant relation.
Eftersom Tysklands europeiska grannar härskade i stora delar av kolonialvärlden där muslimsk befolkning började tröttna på det imperialistiska oket, intog Tyskland redan på 1800-talet en strategi som gick ut på att vara vän med världens muslimer. Redan under första världskriget allierade sig Osmanska riket (Turkiet) med Tyskland. Rudbeck skriver:
Hitlers Tyskland fortsatte på den inslagna vägen. Att skaffa sig sympati och stöd bland muslimer kom att bli ett betydande inslag i tysk propaganda … Berlin sände program på arabiska och på flera andra språk för att försäkra muslimer runt om i världen att nazisterna var deras naturliga vänner …
Nazisterna inskränkte sig emellertid inte till endast propaganda, utan enrollerade muslimska soldater främst på Balkan där de kämpade på nazisternas sida. Både Wehrmacht och SS under Himmler var aktiva i dessa aktioner … Störst framgång hade nazisterna på östfronten där man lovade att muslimerna skulle återfå den religiösa frihet som Stalins Sovjetunion hade berövat dem … Man byggde nya moskéer eller restaurerade gamla, distribuerade Kranen och ville på alla sätt visa att man var vänskapligt inställd till islam …
Nazisterna var måna om att inte kränka muslimska känslor. Tyska soldater fick instruktioner om hur man korrekt skulle bemöta muslimer. Inga skämt, respekt för kvinnor, försiktigt med alkoholen … Nazisterna accepterade och uppmuntrade islamismen …
Rudbeck påpekar att långt fler muslimer stred i de allierade styrkorna, så sambandet mellan nazism och islam är inte så enkelt. Nazisterna tillät inte heller att islamismen slog över i muslimsk nationalism, eftersom den framtida nazistiska superstaten var allt annat överordnat. Men boken tar upp en intressant historisk relation som sträcker sig mycket längre än till att stormuftin i Jerusalem förmedlade nazisternas utfall mot judar och de allierade.
Vi skulle behöva flera böcker av detta slag, som blottlägger andra aktörers inbördes relationer på världsscenen. I väst är vi så upptagna med västvärldens synder och brister att vi blundar för alla andra relationer som existerar eller byggs mellan oftast odemokratiska och förtryckande krafter. Hur ser Rysslands relation ut med Iran? Hur agerar Kina i Afrika och vad vill man uppnå?
Vi måste lära oss att väst inte länge till är det dominerande kraftfältet på detta jordklot. Snart kan taktpinnen tas över av krafter som ger blanka faan i mänskliga rättigheter och fred. Jag börjar misstänka att vi mentalt behöver förbereda oss för en ny världsomspännande konflikt mellan frihet och tyranni. Är vi beredda att ta den striden igen? Idag tycks inte många se längre än till nästa löneutbetalning.
Se fler recensioner: New York Times i The Ancestors of ISIS , Financial Times i Hitler saw Nazism and Islam as natural allies