Det är som om Svenska Dagbladet försöker använda hjärtvätt mot sina läsare. Man publicerar flera helsidor i två veckor om en bok av en sociolog som levt med unga svarta i Philadelphia. “Skakande läsning om svarta i USA” (29/4) och “Svarta liv som inte räknas” (12/4) lyder rubrikerna. Texterna är fyllda med indignation. Avsaknaden av analys är lika total som det oreflekterade känslosvallet. Ensidigheten i beskrivningarna är grotesk. Det är fruktansvärt synd om de svarta. De är offer för en fascistisk polis som ständigt jagar dessa oskyldiga, goda, snälla, vänliga och underbara änglar till människor.
I dagens SvD heter det “När det är begravning på 6th Street i Philadelphia har polisen satt upp kamerastativ för att filma de sörjande som kommer till kyrkan. Sociologen Alice Goffman frågar varför och får av en representant på häktningsenheten veta att begravningar är utmärkta ställen för att hitta folk att gripa.”
Indignation! Polisen griper svarta! Rasisim! Polisstat!
Svenska Dagbladet problematiserar inte för en sekund att i en rättsstat ska polisen gripa de som misstänks för brott, särskilt grova brott som mord, misshandel och våldtäkt. Men nej, det är inte intressant för Svenska Dagbladet. Intressant är bara att svarta jagas av polisen.
Denna politiska propaganda är lika utstuderat ensidig och därmed lögnaktig som i sovjetkommunismens Pravda.
Jag är förundrad över mediernas agerande. Svenska Dagbladet springer ju bara efter flocken, alla journalister skriver så här. Vad är syftet? Att bryta sönder vår rättsordning? Varför skulle polisen sluta spana efter misstänkta mördare och våldsverkare? Ska de med en viss hudfärg slippa följa lagarna?
“Ja, men du. Rasismen! Den är sååå utbredd”, invänder säkert journalistkåren med en röst. Och visst finns rasism och främlingsfientlighet. Men den finns definitivt inte bara bland vita. Att tro det, ja, det är rasism. Fientligheten mot andra grupper finns i lika hög grad, om inte högre, bland svarta. Se bara på Sydafrika. Där hackar ANC-anhängare ihjäl utlänningar bara därför att de är utlänningar. Aldrig har sverigedemokrater i grupp gått på invandrare med machete och hackat ihjäl dem därför att de har utländsk brytning. Men det är vad återkommande kravaller i Sydafrika handlar om. Snacka om främlingsfientlighet.
I USA är det 16-18 gånger vanligare att en svart man dödar en vit än tvärtom. Ändå är det undantagen i motsatt riktning som slås upp i medierna. Gång på gång.
Allt våld, särskilt dödligt våld, är naturligtvis fruktansvärt. Men varför uppmärksammar då inte medierna att 93 procent av svarta män som dödas i USA blir dödade av andra svarta män, något som New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani påpekat i NBC:s Meet the Press (en ovanlig röst i mediebruset och han fick naturligvis inte intervjuas ensam utan tillsammans med en aktivist som höjde rösten och gick till attack på Giuliani personligen).
Om vi ska komma tillrätta med våldet kan man inte först förfalska verkligheten. Det leder ju bara till att motsättningarna mellan olika grupper ökar. Det är just det Svenska Dagbladet och alla andra medier åstadkommer genom sin groteskt vinklade rapportering.
Medierna uppviglar till mer våld och kravaller. De svarta känner sig mer som offer än de är, och andra känner sig orättvist beskyllda. Om polisen anklagas för rasism så fort de ingriper vid brott, ja, konsekvensen blir då lätt att man slutar ingripa mot brott. Är det något bra för svarta? Naturligtvis inte. De som befinner sig lägst på den socioekonomiska stegen är mest utsatt för kriminalitet. De är i behov av en ordningsmakt som stävjar brott. Men medierna gör nu allt för att hindra polisen att utföra det jobbet.
Åter blir min fråga: vad är mediernas redaktioner ute efter? Mer kravaller så man får något att skriva om?
Det är inte konstigt att mediebranschen är i kris. Man håller i snabb takt på att tömma sina institutioner på all trovärdighet och förtroende hos den breda allmänheten. När ska medierna inse att man inte kan agera som man vore ett vänsterextremt parti, utan att rollen är att förmedla nyheter så sakligt, balanserat och opartiskt som möjligt? Bara om läsare och tittare kan lita på att detta är strävan, och inte att hjärntvätta publiken, kan de börja återta förlorad mark.
Se mer: Svart våld utmärker USA,