I veckotidningen Dagens Samhälle skriver debattören Widar Andersson (S) en intressant krönika om det faktum att S-väljarna placerar sig själva allt längre ut på vänsterkanten. Denna utveckling har länge kunnat skönjas i rörelsens publikationer, som Tvärdrag. Retoriken har länge varit mer lik Vänsterpartiets än traditionellt socialdemokratisk. Viljan att med järnhand styra medborgarnas liv är genomgående. Det ligger revolution i luften.
Nu syns detta också hos partiets allt färre väljare. Andersson skriver i Åsiktskorridoren gör S till sin egen fånge:
[D]et tidigare dominerande maktpartiet håller på att tappa förmågan att tilltala breda grupper i samhället … S väljare uttrycker i Demoskops undersökning alltmer bestämda vänsteruppfattningar …
Vänsterpartiet som sparkades ut ur S 1917 kan hundra år senare vara på väg att åter infiltrera socialdemokratin. Denna gång inte främst med Sovjetkommunism utan med identitetspolitik, jakt på företag och företagare, änglakörer och med internationell extremism.
Insiktsfullt. Jag önskar att de borgerliga kunde tänka lika klart och våga utmana denna vänsterradikalisering med seriös och pragmatisk politik, byggd på tydliga och glasklara värderingar om medborgarnas rätt att bestämma själva.