Den parlamentariskt mycket svaga S-MP-regeringen avslöjar med sitt prat om integration hur intellektuellt svaga man också är.
I Dagens Industri skriver PM Nilsson i ledarartikel:
Förvärvsfrekvensen för män som asylinvandrat är efter fyra år 42 procent, för kvinnor 24 procent, enligt regeringens budgetproposition från i höstas. Ylva Johansson vill att alla ska ha jobb efter två år. Det kommer inte att gå utan mycket mer drastiska åtgärder än de som regeringen skissar på …
Den svenska låglönesektorn är den minsta i OECD-området och det är ett mycket medvetet val. Svensk arbetsmarknadspolitik har gått ut på att slussa folk från mindre produktiva till mer produktiva sektorer och successivt höja kompetensen. Här finns en svår målkonflikt och den talar man för lite om eftersom den socialdemokratiska modellen är svårförenlig med invandring av lågutbildad arbetskraft. Därför väljer regeringen att nästan bara tala om syriska läkare, men de är inte så många.
Det minsta man kan begära av regeringen är att vårda de mekanismer som trots allt fungerar. RUT-sektorn är ett fungerande snabbspår, särskilt för invandrarkvinnor. Regeringen vill halvera RUT …
Arbetsmarknadspolitiken var det första av fyra områden där regeringen ska presentera en skärpt integrationspolitik. Det är bra att regeringen närmar sig frågan, men det behövs en större klarsyn och det behövs en mer öppen diskussion om volymer.
Almega summerar i debattartikel i DN att regeringen håller fast vid ”skattehöjningsförslag som kommer slå ut uppnådda integrationsframgångar.”
Annorlunda uttryckt: Regeringen motverkar aktivt integration.
Och så undrar man varför invandringsfrågan blivit så stor…