Det verkar som om Stefan Löfven riktar in sitt sol-och-vårande mot Folkpartiet. För att krossa Alliansen, och därmed för årtionden framåt säkra S-regering hur det än går i val, föreslår nu S och MP en familjepolitik som ligger nära FP: ytterligare förmynderi kring hur föräldrar får ta ut föräldraledighet (”tredje pappamånad”) och avskaffat vårdnadsbidrag.
Folkpartiet bör passa sig noga för att vara det parti som bryter sönder Allianssamarbetet. Ett sådant svek kommer att bli historiskt och aldrig glömmas.
Allianspartierna bör, om de i framtiden har avsikt att vara något annat än dörrmattor åt S-ledda regeringar, hålla ihop och agera på S-MP-inviter samlat. Författaren Alexandre Dumas mantra ”En för alla, alla för en” borde vara Alliansens rättesnöre också i opposition.
Ett sådant agerande garanterar att det finns ett regeringsdugligt alternativ till den extremt svaga regering som kommer att bildas på fredag. Det garanterar också att Alliansen förblir den största aktören i riksdagen. I det röriga läge som nu uppstått innebär det att man har alla chanser att återta makten, kanske redan om några månader.
Vi får inte glömma att socialisterna (S och V) också efter årets val är svagare än någonsin i svenska enkammarriksdagen:
2014: 36,7 procent
2010: 36,3
2006: 40,9
2002: 48,2
1998: 49,0
1994: 51,5
1991: 42,1
1988: 49,0
1985: 50,1
1982: 51,2
1979: 48,8
1976: 47,3
1973: 48,9
1970: 50,1
Att underlätta för de röda skulle knappast göra att Folkpartiet försätter sig i en vinnarposition inför framtiden.