I Svenska Dagbladet har Sanna Rayman rätt i att det inte automatiskt blir nyval om den historiskt svaga Löfven-regeringen förlorar voteringen om budgeten i riksdagen (ledare). Men Rayman faller för vänsterns maktspråk när hon med automatik utgår ifrån att ett borgerligt parti efter en Löfvensk budgetförlust måste bli stödparti åt Socialdemokratin i december.
Allianspartierna har faktiskt fler mandat än nuvarande Löfvenregering (141 mot 138). Om Löfven faller borde det självklara vara (i alla parlament utom i Sverige) att den största aktören i riksdagen får chansen att bilda regering.
Eftersom Moderaterna är ledarlösa fram till nästa år skulle de fyra partierna kunna komma överens om att Annie Lööf som partiledare för näst största Allianspartiet får leda en ny fyrpartiregering fram till nästa riksdagsår börjar i september 2015. Då kan Moderaterna i lugn och ro i vår utse ny partiledare, som får komma på plats i ordnade former och sedan ta över statsministerposten efter sommaren.
En statsminister Annie Lööf har det budgetbeslut som blev Löfvens fall att bygga på. Då är ju – faktiskt – redan Alliansens budget antagen.
Anständigheten och verkligheten i riksdagen kräver, menar jag, att en ny statsminister samtalar både med MP och SD.
När Lööf lotsat Sverige genom den regeringskris som Löfven skapat, kan hon lämna över till Moderaternas nye partiledare när riksdagen samlas till öppnande i september 2015.
Om det däremot visar sig vara omöjligt att styra landet med de maktförhållanden som råder i riksdagen, kan Annie Lööf och hennes regering ensamt besluta om att utlysa nyval.