Claes Arvidsson skriver klokt i SvD, om att Putin nog vill se Stefan Löfven som statsminister för en regering som försvagar Sveriges samarbete med Nato. Detta som reaktion på att ledande S-politik framför budskapet att militärallianser är “omoderna” efter det kalla krigets slut.
Putin applåderar glad och förnöjd. Allt som försvagar Nato är välkommet i Kreml. Vilken frihet de skulle ge om militäralliansen Nato inte fanns!
I själva verket kan vi skatta oss lyckliga över att Nato fortlever – och än mer gör man det förstås i Rysslands grannländer i det forna Sovjetunionen. I krigets Europa har Nato samlat sig bättre än EU när det gäller att mota Putin i grind. Vid toppmötet i Wales tog Nato ytterligare några steg vidare genom inrättandet av en roterande spjutspetsstyrka i syfte att i första hand verka avhållande i Baltikum och Polen.
Visst kan Sverige vara alliansfritt. Men för att det ska vara trovärdigt måste vi satsa dubbelt så mycket på försvaret. Vi måste återgå till anslagen från Thorbjörn Fälldins tid, då försvaret fick tre procent av BNP. Om ens det skulle räcka med den snabba högteknologiska utveckling som sker på försvarsområdet.
Tänk om vänsterfolk någon gång kunde stå för konsekvenserna av deras förslag! Jag skulle vilja höra S erkänna att priset för alliansfrihet i krig är fördubblade försvarskostnader. Då skulle jag min respekt för dem kunna upprättas.