I dag startade Ax:son Johnson stiftelsens stora årliga seminarium på Avesta herrgård vid Dalälvens strand. Under tre dagar ska 33 föredrag hållas av bl a professorer vid Oxford, Cambridge, University of Sydney, Notre Dame, Amsterdam, Tel Aviv, UCLA, Princeton, Georgetown och Forsvarets høgskoler i Oslo.
Årets tema är ”religion” och Kurt Almqvist, stiftelsens vd, motiverade temat med att vi 13 år efter 11 september 2001 kanske har en mer eftertänksam syn på religionens betydelse i vår tid.
Bäst första dagen, som började i Mesopotamien 4000 år före Kristus och slutade 800 år efter Kristus, tycker jag Cambridgeprofessorn Julian J Lipner var när han talade om civilisationernas tidiga utveckling. Han menade att alla världsreligioner har varit verktyg att utveckla ordning utifrån kaos. De har skapat ritualer som givit människor något att förhålla sig till.
På frågan om inte ritualer försvårar utveckling och förnyelse, svarade Lipner att det tvärtom är så att ritualer skapar ramar som ger förutsättning för förnyelse.
Det är en viktig iakttagelse. En civilisation kan inte, som jag ser det, enbart styras genom skriftliga lagar, utan kräver gemensamma värderingar som människorna inte bara känner till utan utgör ett självklart ramverk som skapar trygghet och förutsägbarhet.
I vår nihilistiska tid saknas förståelse och respekt för det vi inte ser men som funnits där som osynligt ramverk som skapat den gemenskap som är civilisationens kärna. När religionen, i Sveriges fall kristendomen, förlorat sin ställning har också sammanhållningen luckrats upp. När ohämmad egoism och tribalism som sätter den egna gruppen före rättsstatens princip om likabehandling tar överhanden hotas civilisationens grunder.
Vi har anledning att reflektera över vilka civilisationens grundvalar faktiskt är.