Efter känslostyrt Europaval kommer. . .

Det är intressant att Godmorgon Kamrat, förlåt Godmorgon Världen,  i P1 ingående vältrar sig i Moderaternas tillbakagång i Europavalet, men bara i förbigående snuddar vid att Socialdemokraterna kan få det väldigt svårt att samla en allt mer splittrad vänster efter riksdagsvalet.
Sanningen är ju att Socialdemokratin mycket väl kan vara i minoritet inom vänsterblocket. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ kan ha fler mandat än S när en regering ska utses efter en eventuell vänsterseger i september. I Europavalet fick dessa tre partier sex mandat, mot Socialdemokraternas fem mandat.
Med ett sådant valresultat också till riksdagen kan S på inget sätt diktera villkoren för en ny vänsterregering. MP, V och FI kommer att kräva mycket stort, ja, avgörande inflytande över regeringens politik.
Det Miljöpartiets kongress lagt fast i helgen kommer att bli regeringspolitik: kortare arbetsvecka och all den ansvarslösa politik som Grekland står för och som fört landet till bankrutt.
Vill väljarna som inte röstade i Europavalet, men som bryr sig om ekonomi och jobb verkligen ha det så?
Min slutsats är att väljarna inte tycker Europavalet är viktigt och därför kan man rösta symboliskt. Man kan ”slå ett slag för” olika hjärtefrågor utifrån känslomässiga utgångspunkter: feminism, miljö, djurskydd.
Men ska dessa frågor också avgöra regeringsfrågan?
Jag tror inte att så blir fallet. Den tredjedel av svenska folket som inte röstade nu men som kommer att rösta i september, kommer att lägga sin röst utifrån helt andra premisser. Vilket alternativ kan bäst regera landet i en orolig ekonomisk tid? Vem kan bäst skapa förutsättningar för nya jobb?
Vi kan få se en vindkantring i politiska valutfall utan motstycke i svensk historia. Kraftiga vänstervindar i det oviktiga Europavalet som under sommaren vänder och ger byiga, men ändå tydliga vindar i Alliansens segel.
Jag hoppas detta. Visst har Johan Norberg, krönikör i nämnda radioprogram, att de etablerade partierna inte har rätt att se väljarna som sina. ”Partitillhörighet” är ett auktoritärt synsätt på väljarna. Men jag hoppas innerligt inte denna från partiidentifikation friare ställning är detsamma som att väljarna valt en ny kortsiktig, symbolisk och känslostyrd ansvarslöshet.
Det blir kanske, ändå, en spännande valrörelse.