Putin och Obama – lika svaga?

Det finns många intressanta analyser att läsa om vad som egentligen orsakat Krimkrisen. Oomtvistat är att oroligheterna startade när Ukrainas rysslojale president Viktor Janukovytj 21 november 2013 avbröt förhandlingarna med EU om samarbete. Han ska ha fått en rejäl muta av Putin för att vända EU ryggen. Den västorienterade delen av befolkningen gick ut på gatorna för att protestera. När tiotals människor dödas av Janukovytj-regimen 18 februari 2014 trappas oroligheterna upp. Janukovytj insåg att han förlorat greppet om landet och flydde till Ryssland. Putin skickade in trupper i Ukraina, främst på Krim.
Kolumnisten Charles Krauthammer säger i Fox New att det inte var Europas svaghet som bidrog till krisen, utan Amerikas:

Att gå in i Ukraina och ta över, att invadera Krim, är ett stort steg. Och Putin kunde bara gjort det med en amerikansk president som från första början visat att han lever i en fantasivärld. Kommer ni ihåg talet Obama gav i FN i början på hans ämbetsperiod? Han sa att ingen nation kan eller borde dominera andra. Jag menar, det finns inte en 12-åring som tror på det där. Och han sa att maktspelet mellan nationer rotad i motsättningarna under kalla kriget inte hör hemma i vår sammanlänkade värld. [Det är] som om han menar att territoriella anspråk inte längre förekommer i vårt århundrade, som om detta inte varit en konstant i hela mänsklighetens historia sedan Hannibal. [Obamaadministrationen] föreställer sig en sammanlänkad värld där klimatförändringar är det största hotet och de blir chockade när ryssarna faktiskt är intresserade av territorium.

Intressant analys. Flera ställer sig frågan om Putin vågat göra det han gjort om Ronald Reagan suttit i Vita huset. Svaret är självskrivet.
Men i Washington Post gör kolumnisten David Ignatius en annan analys som går ut på att Putin begått ett katastrofalt misstag:

Putins agerande i Krim tycks bygga på ett djupt missförstånd om möjligheten att backa tillbaka processen som ledde till Sovjetunionens upplösning 1991. Ju längre Ryssland vadar in på den revanschistiska vägen, desto värre kommer problemen att bli … Vad Putin framför allt inte förstår är att centrum i gamla Sovjetväldet har förflyttats västerut. Polen och Tjeckien är välståndsskapande medlemmar av EU. Länderna som förr utgjorde Jugoslavien har överlevt sin blodiga upplösning och de flesta har blivit starka demokratier …
Möjligheten för Putin är nästan exakt motsatsen till hans antikverade vision av återställare. Det är bara genom att närma sig väst som Ryssland kan komma ur sin demografiska och politiska fälla. År efter år blir det ryska politiska systemet mer likt orientalisk depotism — med Moskva närmare Kazakstan än Tyskland. Alternativet är för Ukraina att dra Ryssland med sig mot väst …
Putins Ryssland kan mycket väl begå fler misstag. Vi kan komma att se en kaskad av felsteg som för ryska trupper djupare in i Ukraina och sätter scenen för ett inbördeskrig. Det är den typen av missbedömningar som leder till katastrofala konsekvenser. Obama bör försöka avskräcka rysk aggression utan att specificera vad USA:s upptrappning kan bestå av. Men Amerika och Europa borde enas om att denna historia handlar om Putins brott mot internationell rätt. Jag bleve glad om vi kunde förhindra ryska misstag, men så här långt insisterar Putin på att göra fel.

Visst är det Ryssland som gör fel. Men frågan är om inte väst har inbjudit Putin, som ser makt som den starkes rätt, till att agera genom att ge intryck av att väst inte kommer att våga svara på aggressionen. Margaret Thatcher var på senare år självkritisk om Falklandskriget och sa att kriget delvis berodde på att UD och hennes regering inte varit tydliga nog mot Argentina om att man kommer att försvara öarna och dess brittiska befolkning. När man har med råskinn att göra behöver man visa tänderna för att förhindra att våld utbryter.
Det var Theodor Roosevelt som sa att USA borde tala mjukt men bära en stor påk (”speak softly, and carry a big stick”). Många menar att Obama nu talar mjukt men bara bär på en liten pinne.
Därför är det rimligt att som Walter Russell Mead i American Interest konstatera att detta är ett enormt bakslag för president Obama:

Medan president Obama söker efter något slags svar på Rysslands agerande i Ukraina kan riskerna för hans utrikespolitik inte vara större. Putins Krimäventyr är inte bara ett bakslag för Amerikas planer för Ukraina, det skakar om fundamenten i presidentens världsomspännande strategi och i ett värstascenario kan det allvarligt skada presidenten på hemmaplan …
Det är alltmer troligt att Putin kommer gå till historien som en misslyckad statsbyggare, en man som gjorde fel vägval för Ryssland och förvärrade den redan tunga historiska bördan för landet. Men det är på lång sikt, och olyckligtvis för spinndoktorerna i Vita huset, inget som hjälper president Obama nu. På kort sikt har Putin satt Obama i en fruktansvärd situation. Obamas utrikespolitik är beroende av tre idéer: att en fungerande relation med Ryssland ska kunna hjälpa USA att stabilisera Mellanöstern, att ett antal amerikanska fiender är villiga att göra upp på basen av acceptabla kompromisser, och att Obama är smart nog att veta vilka vi kan lita på. Putins attack på Ukraina skapar frågetecken kring alla tre utgångspunkter. …
Om Obama kan vara så här blind och missbedöma Putin, hur väl kan han då läsa det betydligt mer svårtolkade iranska ledarskapet? Obamas visdom är något underminerad av misslyckandet att förstå det mest elementära om Vladimir Putin.

Just så. Inom diplomati är förtroende högvaluta. Även om ingen annan än Putin skapat krisen, har Obama väckt fler frågetecken kring om han har förmågan att vara ledare i världspolitiken. Förstår han realiteter eller lever han i en bubbla av önsketänkande?
Mitt intryck är att både Ryssland och Amerika har presidenter som, på olika sätt, inte behärskar den tid i vilken vi lever.