Är det rökt för Alliansen? Inför förra valet var enigheten total i den tjattrande klassen av statsvetare, journalister och kulturfolk om att den borgerliga regeringen var körd. Så blev det inte när folket fick säga sitt.
Det intressanta är att opinionsinstituten inte ändrat metod sedan förra gången, då MP och V också dramatiskt överskattades och C och KD lika häpnadsväckande underskattades. Ska instituten få lika fel den här gången? Tja, den tjattrande klassen hoppas innerligt inte det. Man vill ha vänstern vid makten.
Men någonting är grundläggande fel i mätmetoderna om samma avvikelser sker i varje cykel för mandatperioden. En som lärt sig att inte ta efter kollegan Sören Holmberg intervjuas i G-P, Gapet mellan blocken ökar:
Henrik Ekengren Oscarsson, som är professor i statsvetenskap och leder valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, vill ändå inte räkna ut alliansen helt och pekar på att den i de två senaste valen varit bra på att mobilisera soffliggarna. I dagens Sifo vill 14,1 procent inte uppge något parti.
– I stort sett är det alliansen som ligger bakom att valdeltagande ökade så mycket i de två senaste valen. På 60-talet var det S som tjänade på högt valdeltagande i riksdagsvalet men så är det inte längre, säger han.
Det är en teori. En annan kan illustreras av väljare som ringt mig efter att ha blivit intervjuade av ett opinionsinstitut och återgivit konversationen:
— Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?
— Jag vet inte riktigt. Kanske KD, kanske C, kanske M.
— Men om du måste välja?
— Jag vet inte. Det är inte val än.
— Då sätter jag dig som “vet ej”.
Att inte räkna med väljare som tydligt vet vilket block de ska rösta på, men som inte bestämt sig för parti (och vilken person man ska kryssa), är ett inbyggt mätfel. Om det åter visar sig i valet att vänsterpartierna inte har det övertag mätningarna hävdar måste instituten ändra sina mätmetoder om de ska ha någon trovärdighet.
En tredje faktor som vi bör ha i minnet är att bedömning av en opinion som är uppdelad i två huvudalternativ ska tolkas på ett annat sätt än när det handlar om sex-sju-åtta alternativ. I USA är man van att tolka två alternativ — republikan mot demokrat — och då är tumregeln att valet anses jämt så länge ingen kandidat kommit upp i 60 procent. Detta eftersom en opinionsförändring får dubbel effekt: om en kandidat tappar fem procentenheter växer motståndaren i ungefär samma omfattning. Därför är ett underläge på 16 procentenheter, så som Sifo nu visar, egentligen ett underläge på åtta procentenheter.
Jag skulle också vilja påminna om den tes som förr ofta fogades till publicering av opinionsmätningar: de ska tas med en rejäl nypa salt.