Polisen för aktiv eller passiv?

Det är tragikomiskt att se de enorma reaktionerna i medier och från vänsterhåll med anklagelser om att polisen varit för passiv när extremister angrep en demonstration  i Kärrtorp. Exempelvis i Polisens passivitet hotar demokratin. Normalt brukar våldsamma motdemonstrationer ske av vänsterextremister. Då hörs aldrig några klagomål om att motdemonstranter förstör en i laga ordning tillståndsgiven demonstration. Inte heller hörs några klagomål när demonstrationer som ”reclaim the street” slår sönder skyltfönster och vandaliserar på stan.
Trovärdigheten hos Helle Klein, Åsa Linderborg och de andra som nu klagar på polisen är obefintlig. Det är personer som normalt öser kritik över polisen, vilket ofrånkomligen resulterar i en försvagning av ordningsmakten samtidigt som anarki bejakas. Gång på gång har polisen fått utstå anklagelser om övervåld, inte minst efter demonstrationerna i Göteborg 2001. Klein, Linderborg & Co kanske tidigare skulle tänkt igenom vad deras ständiga kritik mot polisens ingripanden mot motdemonstrationer får för effekt.
För mig är det självklart så att det ska vara enkelt att få tillstånd att demonstrera fredligt. Däremot ska ingripanden mot dem som tar till våld och vandaliserar vara hårda och kompromisslösa. Oavsett vilken sorts extremister det är som skapar oordning.