Årets Engelsberg Seminar har temat Civilisation. Första dagen har vi lyssnat till professorer i arkeologi, språk och historia från Oxford, Cambridge, Princeton, Columbia m fl.
Utöver beskrivning av Mesopotamien och de första tecknen på mänsklig civilisation kom akademiska invändningar mot att vi lyfter fram platser där människan organiserat sig hierarkiskt i statsliknande konstruktioner. Det finns i aktuell arkeologi nya upptäkter om att det funnits tidiga civilisationer utan statskontroll, exempelvis i dagens Ukraina (dåligt utforskade pga Sovjetunionen).
För att räknas som civilisation måste ett samhälle vara mer organiserade än jägarsamhället som levde på det naturen gav, dag till dag, men behöver inte vara underställda en kung eller politisk makt. Något att reflektera över.
När antika Grekland avhandlades blev det, till min förvåning, stort fokus på Homer och litterära klassiker. Under frågestund invände Roland Poirier Martinsson att Platon, Aristoteles och Arkimedes och deras betydelse för filosofi och naturvetenskap varit viktigare än grekisk litteratur. Detta höll ju inte språkvetarna med om. De menade att litteraturen står sig som den skrevs, medan naturvetenskap och filosofi utvecklats långt bortom de grekiska föregångarna.
Jag håller ju med Martinsson. Det som knyter oss samman med antika Grekland, men inte med Mesopotamien och andra tidiga civilisationer, är ju att vi kan spåra vårt tänkande och världsbild tillbaka till dessa tänkare. Aristoteles moralfilosofi förvaltades genom kristendomen. Det är ju här vi känner igen oss. Och att känna igen sig är en central del av vad som utgör en civilisation.
I morgon rör sig temat till vad som utgör en civilisation i nutid och på lördag om huruvida Väst är på fall och Kina på uppgång. Kul att vidga perspektiven, även om man inte direkt kan se hur de kan komma till nytta. Men nytta är inte allt här i världen.