Opinionsmätningar under mellanvalsperioder har ett betydande mått av mätfel inbyggt. De mindre borgerliga partierna har oftast ökat sitt väljarstöd under valrörelser. Det skedde långt innan de halkat närmare riksdagsspärren. Det handlar alltså inte om “kamrat fyra procent”, utan om genuin osäkerhet hos enskilda om vilket parti man till slut ska ge sin röst. Instituten frågar dock inte om osäkra väljare är på det klara med vilket block de tänker stödja. Det är ju viss skillnad på en väljare som är osäker på att rösta M eller S, eller om man är osäker på att rösta C, KD, FP eller M.
Men låt oss testa. Här jämförs Sifo i april 2010 med valresultat i september 2010, samt med samma utveckling från april 2013 till valet 2014. I kolumnen “valrörelsekorrigerat” har skillnaden mellan Sifo i april 2010 och valet 2010 lagts till på Sifo i april 2013.
| parti | april-10 | val-10 | diff | april-13 | valrörelsekorrigerat |
| Centerpartiet | 4,9 | 6,6 | +1,7 | 3,5 | 5,2 |
| Kristdemokraterna | 4,1 | 5,6 | +1,5 | 3,6 | 5,1 |
| Folkpartiet | 6,2 | 7,1 | +0,9 | 5,4 | 6,3 |
Bara därför att denna trend ofta förkommit tidigare är det naturligtvis ingen garanti för att den ska slå in också 2014, men nog borde den finnas med i bedömningarna. För egen del anser jag spekulationerna om att riksdagsspärren ska fälla något parti betydligt överdrivna och drivs fram av partiska skäl.