SVT har visat en två timmar lång dokumentär om Carl Bildt. Intrycket man får är att Bildt inte gjort något annat än jagat sovjetiska ubåtar. Om och om igen kommer man tillbaka till ubåtar. Man hoppar fram och tillbaka i tiden. Upprepar ting som redan är sagt. Rörigt.
Det blir väldigt historielöst när dokumentärfilmarna försöker få Bildt att erkänna att några ubåtskränkningar inte hänt. Carl Bildt står naturligtvis på sig. Vid sidan om tre statliga utredningar som återkommande upprepas, kan ju Bildt faktiskt ha U-137 i minnet. Det har stått en kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt på svensk mark. I verkligheten.
Den enda nyheten för mig, som jag fullständigt gömt, under dessa två timmar är det svaga stöd Carl Bildt hade hos svenska folket när han som 37-åring valdes till partiledare. Han hade under sin första tid lägre förtroende än kommunistpartiets partiledare.
Där har ju Annie Lööf något att ta intryck av. En ung partiledare har svårt att skapa den trygghet och tillit som ger en partiledare personligt förtroende i väljarkåren. Men det kan, som Carl Bildt visar, ändras med åren.