Turerna kring Vattenfall under ledning av Lars G. Josefsson, tillsatt av Göran Persson (S), har varit många. Han har gjort den ena affären sämre än den andra, men politikerna har låtit honom hållas. Att Socialdemokraterna låter skattebetalarna stå för enorma fiaskoprojekt som Stålverk 80, Vattenfall och Telia är en sak.
Vi vet att socialdemokrater inte begriper sig på marknadsekonomi. Titta bara på hur de hanterade sin egen tidningsrörelse! Den gick i konkurs. Centerpartiet sålde däremot sina tidningar för två miljarder kronor, vilket gjorde partiet till ett av världens rikaste. Centerpartister med basen i småföretagarkretsar brukar kunna det här med att göra affärer utan förlust.
Därför är jag besviken på att regeringen inte satt stopp för Vattenfalls och Telias vansinnesaffärer, utan visat samma omdömeslöshet som tidigare S-regeringar.
Det är inte som Dagens Nyheter skriver i dagens ledare:
Gränsen mellan legitimt försvar av statens intressen och opassande politisering är hårfin.
Nej, det är mycket lätt att dra gränsen. Politiken ska sätta upp ramarna för ekonomin, däremot ska politikerna inte leka företagare. Politiker i stat, kommun och landsting är odugliga på affärer. Politiken lever i en sorts utopi om att tillfredsställa alla goda ändamål. Deras världsbild är helt osynkad med den verkliga världens förutsättningar.
Därför ska de hålla sig borta från bedömningar av marknadsutveckling, teknikutveckling och allt annat som kräver detaljkunskap och entreprenörskap. Politiker försvarar statens legitima roll bara om de håller den rollen ren från ansvar för affärer på marknaderna.
Jag tycker det är obegripligt att politiker på högsta nivå är så kåta på att leka företagare, när statens kärnuppgifter är så oerhört illa skötta. Politiker borde ägna sig åt att bygga rätt incitamentstruktur på de fält där staten har en roll att spela. Det gäller allt från skolan, där elevresultaten sjunker och universiteten tappar i internationell status. Där borde politikerna rensa ut dogmatism i form av feminism och annat skräp som förstör grundförutsättningarna för att nå goda resultat. Det gäller vägar och järnvägar där infrastrukturen är synnerligen illa skött. Tågen går inte i tid därför att underhåll är eftersatt och människor fortsätter att dö på vägarna långt över de “nollvisioner” som sätts upp. Det gäller brottsligheten där rättsstaten är svag medan kriminaliteten håller i taktpinnen och finansierar terrorism genom bidragssystemen ( DN1, DN2).
Varför ägnar sig inte politiker åt det som är statens legitima uppgifter?
Det parti vars politiker lovar att renodla sin roll och syssla med det som är statens uppgift, istället för att låtsas vara omnipotenta orakel, får min röst i nästa val.