Ett av de förslag som fått många att höja på ögonbrynen i C-programgruppens förslag till idéprogram är:
Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet och en generös flyktingpolitik. För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att man är för en fri invandring.
Det är ett torrt konstaterande. Som dessutom är falskt. Alla civiliserade samhällen har sedan århundraden byggt på principen om ett samhällskontrakt mellan medborgare och statsmakten. Och ett kontrakt betyder att båda parter ska tillföra något. Staten har skyldighet att skydda medborgarna mot övergrepp, mot att medborgarna uppfyller skyldigheten att följa lagarna. Staten har rättigheten att beskatta medborgarna, mot att medborgarna får rättigheten att utse vem som har makt i staten. Denna insikt, om att båda parter som tecknar ett kontrakt tar på sig skyldigheter, har Centerpartiets programgrupp missat. Det är förvånande eftersom man har ett helt avsnitt med rubriken Samhällskontraktet.
Människors fri- och rättigheter äger inte rum i ett vacuum så som de ovan citerade meningarna antyder. Medborgare och invandrare har inte bara rättigheter. De har också skyldighter. Den som befinner sig på svensk mark ska följa svenska lagar. Nu luckras ju detta upp genom att ge rättigheter till så kallade “papperslösa”, som har domstolspapper på att de olagligen befinner sig i Sverige. Centerpartiets programgrupp fortsätter denna rättsupplösning.
Varför ha lagar, om man inte behöver följa dem? Programförslaget nämner att rättssäkerhet saknas i diktaturer, men det nämner inte att vi ska ha rättssäkerhet i Sverige. Här ska vi tydligen kräva vår rätt men aldrig behöva ta ansvar för några skyldigheter. Detta benämns rätterligen för anarki.
Det heter visserligen att “Människors ansvarskänsla måste ges utrymme.” Men om man lika gärna kan kräva att andra ska se till att mina rättigheter uppfylls, varför då ta ansvar?
Programmet är alltså filosofiskt osammanhängande när det gäller synen på medborgarskap. Därmed illustrerar man (helt oavsiktligt) varför Sverige inte klarar av integration av nyanlända. Man förmår inte uttrycka att det innebär vissa plikter och skyldigheter att leva i detta land. Om man inte förmår tala om vad som gäller i Sverige, hur ska nyanlända någonsin kunna lära sig det? Självklart kommer sociala mönster och traditioner från deras hemländer att istället praktiseras. Mönster som står i strid med västerländska värden och svensk tradition.
Det är symptomatiskt att programmet inte säger något om vad svensk identitet är, vad svenska traditioner innebär, men väl vad vi ska acceptera som avvikelser från traditioner: “människor finner gränsöverskridande gemenskaper som bör bejakas lika mycket som de traditionella”. Javisst, men varför säger programmet inget om vad det traditionella är för något?
I offentlig debatt är det fullständigt tabu att tala om vad som är “svenskt”,och många, som Hembygdsförbundet(!), anser inte att det finns något som är specifik svensk kultur (däremot hävdar man att det finns exempelvis specifik kurdisk kultur, se här). Programförslaget bryter sanneligen inte mot tabut utan upprätthåller det.
Om man vill ha fri invandring måste man ju först definiera villka villkor som nyanlända ska uppfylla. Och det svenska samhället måste reformeras så att nyanlända kan arbeta här, istället för att gå på bidrag i snitt i sju år innan man närmar sig reguljär arbetsmarknad.
Så vad är andra sidan av fri invandring? Jo, det är avskaffande av all arbetsmarknadslagstiftning och alla kollektivavtal som idag hindrar nyanlända från att arbeta till den låga lön som deras produktivitet motsvarar.
Programmet haltar betänkligt när man är visionär om fri invandring, men inte lika visionär när det gäller att tala om vilka andra samhällsförändringar en sådan frihet kräver.
Det är en oomkullrunkelig sanning att ju mer invandring man vill ha, desto mindre arbetsrätt och mindre statliga bidragsrättigheter kan existera. Man kommer aldrig ifrån detta. Men inget av de gamla partierna vill erkänna det. Man talar gärna om generös flykting- och invandringspolitik, men aldrig att den måste förenas med ett mindre reglerat samhälle. Jag har tidigare skrivit att detta är de gamla partiernas livslögn, och den utgör Sverigedemokraternas livsluft. C-programmet ändrar inte på det. Programmet talar visserligen om “mer flexibel” arbetsmarknad, men jämför försiktigheten i dessa ord med dramatiken i orden “fri invandring”. C-förslaget fortsätter upprätthålla den svenska integrationens livslögn.
Centerpartiet borde vara det parti som bäst kan beskriva vad svensk kultur, historia och tradition betyder för oss idag. Jag tror det är därför partiet finns kvar i centrum av svensk politik, men att någon motsvarighet inte finns i andra delar av världen (utanför Norden). Men programförslaget förmår inte skapa sådant sammanhang. Betyget blir därför lägst möjliga, 1 av 5.
Se tidigare betyg för idéprogramförslaget:
Ekonomi, marknad och ägande: 4,5 av 5.
Teknikoptimism kontra miljöregleringar: 2 av 5.
Politiskt ledarskap: 3 av 5.
Välfärd, civilsamhälle och filantropi: 3 av 5.
Svensk självbild och integration: 1 av 5.
Strategi mellan värdering och pragmatism: (kommer snart)