Utbildning(s)politik: kvantitet före kvalitet

Det är lite lustigt att läsa Socialdemokraternas reaktion på Jan Björklunds och Alliansens utbildningspolitik på DN-Debatt idag. Jag undrade nyfiket på vad de menade med att Alliansens politik sänker utbildningsnivån i Sverige. Kontrade Stefan Löfven och Ibrahim Baylan på det Björklund sagt i Neo (se förrförra blogginlägget nedan)?
Nej. Inte alls. Artikeln är mest en utläggning över de problem som de själva åsamkat utbildningsväsendet sedan 1970-talet, vilka man naturligtvis skyller Alliansen för.
Egna förslag? Ja, ett:  ”fler studieplatser” vid högskola och yrkeshögskola.
Men man säger ingenting om den fallande kvalitet som Jan Björklund belyser och som utgör det stora hotet mot Sveriges konkurrenskraft i framtiden. Det spelar ju ingen roll hur många högskoleplatser det finns, om utbildningen är skräp eller de studerande så dåligt förberedda i grund- och gymnasieskolan att de inte klarar utbildningen.
Socialdemokraterna fortsätter alltså på inslagen väg. Kvalitet räknas inte. Bara kvantitet. Varför inte dela ut studentmössor till alla, oavsett om de kan räkna och skriva eller inte? Då har man ökat antalet med examen, men gjort den fullständigt värdelös.
Artikeln visar att alternativen i utbildningspolitiken är tydlig: ett block satsar på kvalitet och ett på kvantitet.