Medan Barack Obama och Hillary Clinton knäfaller inför fundamentalisternas fötter och ber om ursäkt för att Amerika har yttrandefrihet som inte gör det möjligt att stoppa eller åtala eller döda dem som gör en satirisk film, anser jag att man borde göra något helt annat för få slut på de blodiga upploppen i muslimska länder.
Alla tidningar i väst borde publicera satir om profeten på det sätt som franska Charlie Hebdo nu gör. Om detta skriver jag i en gästkolumn i Världen idag, Ska fransk satir rädda yttrandefriheten?
Att beklaga satir om profeten och önska att den stoppades är lika groteskt som att stoppa filmen “Life of Brian”.
Jag tar i kolumnen upp en aspekt som aldrig kommer fram i medierna:
En annan lika viktig poäng är att satir på muslimska företeelser ingenting annat demonstrerar än att muslimer är en del av vårt samhälle lika mycket som politiker, kungahus, kristna samfund, företagsledare och andra som vi skämtar om. Att försöka skilja ut islam som något för vilken speciella regler gäller, är bara att gå extremisternas ärenden och betrakta muslimer som segregerade och utanförstående. Att inte göra satir på Muhammed är att inte vilja integrera muslimer i Sverige, Europa och väst.
Det är hög tid för redaktioner och politiker att noga tänka igenom vilka intressen man går när man manar till lugn genom att underkasta sig våldsverkares och mördares önskemål.
Om politiker konsekvent försvarar yttrandefriheten och medieredaktioner kontinuerligt publicerar satir om profeten på samma sätt som andra samhällsfenomen tvingas fundamentalisterna att så småningom kapitulera och acceptera yttrandefriheten. Om de ingenstans kommer med sina upplopp, blir de meningslösa.
Ett exempel på underkastelse är när den socialistiske franske utrikesministern Laurent Fabius säger “Jag är emot provokationer” som svar på vad han tycker om Charlie Hebdo. Tänk så många gånger i mänsklighetens historia som detta har används som ursäkt för att censurera och tysta folk från att göra sin mening hörd. Fabius sällar sig till alla diktaturer i världshistorien. Det är just därför att vi i väst förhindrat makten från att använda detta argument som svepskäl för att stoppa yttrandefriheten, som vi är fria.
Provokation är nödvändig i mötet med tyranniet. Det blir ibland förfelat när så kallade konstnärer från Konstfack försöker provocera i ett fritt land, genom att vandalisera tunnelbanevagnar eller spela psyksjuk. De har inte förstått grundpremissen som gör provokation legitim – den används när andra metoder att nå fram med budskap förhindras. Den situationen råder inte i väst, men däremot i föga demokratiska samhällen i den muslimska världen.
SvD, DN, (Andra intressanta bloggar om journalistik, fundamentalism, islamism, medier, politik, konst, satir, yttrandefrihet)