Neo om kampen om konsten

Lagom till semestern kom magasinet Neo med nytt nummer. Och som vanligt med artiklar som retar kulturvänstern på exempelvis Expressens ledarredaktion till vansinne.
Jo, att kalla sig borgerligt magasin istället för liberalt får ”socialliberalerna” på Expressen och andra redaktioner att gå i taket. Men som vi alla vet betyder socialliberal inget annat än smygsocialist. Det framgår också av den nedlåtande ton som Expressen använder.
Själv tycker jag det är rätt att blanda längre och analyserande artiklar med mer lättsamma inslag. Att skämt och gliringar riktas åt vänster, och inte som i nästan all övrig media i Sverige åt höger, må reta Expressen men är bara ett sundhetstecken.
Intressant är till exempel intervjun med författaren Bengt Ohlsson, som skapade världskrigsrubriker på kultursidorna i vintras när han frågade ”måste kulturen vara vänster?”
Gud så arga man blev! Ohlsson visade att kejsaren var naken. Så får det ju inte gå till i svenska medier! Här ska alla andra perspektiv än Lenin- och Hizbollahkramande  kulturdebattörers frysas ut.
Det är tankeväckande att Bengt Ohlsson vänder sig emot att konstinstallationer i Sverige måste vara provokationer, ofta genom integritetskränkande överrumpling, skadegörelse eller stöd till mördare och kriminella.
Han säger det inte rakt ut, men jag tolkar det som att han tycker den är pinsamt patetiskt och förutsägbar snarare än nytänkande.
I den meningen ligger han ju på samma linje som socialminister Göran Hägglunds angrepp på kulturetablissemanget. Men Ohlsson tar avstånd från ”verklighetens folk” eftersom han uppfattar det som kunskapsfientligt. Några av Hägglunds uttryck mot kulturen och för vardagliga samtal om jobb och levebröd vid köksbordet kan uttolkas som antiintellektuella. Men så tolkar inte jag Hägglund, som ju är den partiledare som oftast talar om värderingar på ett mer filosofiskt och abstrakt plan.
Men Ohlsson är fortfarande vänster, så det är lite mycket begärt att han skulle svälja motståndarnas perspektiv. Det intressanta är att Ohlsson inte sitter fast i inkörda dogmer, utan kan analysera skeendet utan att demonstrera grupptillhörighet. Det är uppfriskande!
(Andra intressanta bloggar om , , , , )