Idag framförde utrikesminister Carl Bildt regeringens årliga utrikesdeklaration i riksdagen. Inga överraskningar i det korta perspektivet. Men om man ser över åren (jag har sammanställt alla utrikesförklaringar sedan 1976) är det en mer aktiv politik idag än förr. Tvärtemot vad många menar.
Nu lägger sig Sverige i vilka som styr i olika länder. Vi accepterar inte längre diktaturer som bedriver krig mot sin egen befolkning. Före Bush-doktrinen undvek Sverige att framföra sådana ideologiska synpunkter. Vi sökte stabilitet och neutralitet.
Även om Olof Palme kritiserade ”diktaturens kreatur” i form av tjeckoslovakiska regimen krävde han inte att kommunisterna skulle avgå. Idag krävde Carl Bildt att Syriens president ska avgå.
Här är några intressanta meningar i dagens deklaration:
Vi har ett uppenbart intresse av att eurozonen står stark och stabil, och att de länder som drabbats av betydande ekonomiska problem också med gemensam hjälp kan lösa dessa. Ytterst handlar det om att hålla samman Europa och att undvika allvarliga sociala motsättningar. (…)
Vår förmåga att effektivt bidra till krishantering, efter beslut i FN:s säkerhetsråd, visade vi genom att sända svenska Gripen-plan till Natos insats i Libyen förra året. (…)
Nu är utvecklingen i Syrien i fokus. Vår inställning är klar: våldet måste stoppas, president Assad måste stiga åt sidan, och en demokratisk övergångsprocess, representativ för hela det syriska samhället, måste omedelbart inledas. (…)
Samarbetet i WTO har stor del i att protektionism har kunnat motverkas. Ett slutförande av Doharundan skulle ge en välbehövlig stimulans åt världsekonomin.
Formalistiskt men klar viljeinriktning. Det jag inte delar är optimismen om Europasamarbetet. Det är påväg att spricka. I Grekland visar man nu tyske kanslern Angela Merkel i naziuniform. Motsättningarna mellan EU-länderna ökar när skuldkrisens påfrestningar hårdnar. Och jag ser inget historiskt ledarskap med statsmän som säger som det är: de ansvarslösa måste nu ta sitt ansvar. Istället försöker man smyga igenom allt större risktagande för de som sköter sig. Om Grekland faller, riskerar unionen att rasa som ett korthus.
Jag tycker inte Bildt tar Europas skuldkris på fullt allvar. Vilket iochför sig är representativt för den politiska världen.
Se mer: SvD, DN. (Andra bloggar om politik, EU, Europa, utrikespolitik, Carl Bildt, i)