Göran Persson ger en känga

Nu är han tillbaka i svensk debatt – förre statsministern Göran Persson. Han medverkar i en öppenhjärtig intervju i Newsmill, utförd av PM Nilsson: ”Självklart ska Sverige gå med i europakten”.
Göran Persson var med vid det EU-toppmöte som 1996 antog den stabiliseringspakt som medlemsländerna kom att strunta i och därmed orsakade den skuldkris som nu nästan håller på att sänka Europa.
Persson ger en intressant inblick i hur man tänkte och agerade – eller rättare sagt inte agerade.
Det märkliga är att Persson, trots erfarenheten om att ledande politiker inte håller ingångna avtal, vill han ge EU rätt att själv beskatta medborgare och företag. Tobinskatten,  alltså en ny skatt på finansiella transaktioner, är ett alternativ som Persson inte tar avstånd ifrån. Andra för Persson tänkbara skattebaser är ytterligare moms, en extra fastighetsskatt eller höjd energiskatt.
Hur kan Göran Persson förespråka mer pengar till EU-byråkratin när den visat sig fullständigt oförmögen att upprätthålla några som helst ekonomiska ramar? Det är ju som att ge en alkoholist fri tillgång till sprit, samtidigt som man tror på uppmaningen att han inte ska missbruka.
Är det något EMU-projektet bevisat är det att politiker är helt oförmögna att hantera pengar ansvarsfullt om de inte hotas av avsättning för misskötsel.
Visserligen talar Göran Persson om att ”stärka leitimiteten för de demokratiska institutionerna”. Men han har inga förslag på hur EU ska bli en demokrati där makthavarna i val kan avsättas av väljarna.
Och han ger godkänt åt de politiker som orsakat krisen, eftersom det är ”enklare” att genomföra förändringar när EU är i kris. Detta synsätt ser med gillande på beslutsvägar som går runt demokratisk legitimitet och struntar i folkliga opinioner. Persson förmedlar den obehagligt antidemokratiska anda som präglar många i Bryssel. Europas folk är bara till besvär. De borde inte lägga sig i sådant de inte förstår.
Denna andan kan man inte yppa på de nationella politiska arenorna – för då åker man ur de folkvalda parlamentet med huvudet före. Men i Bryssel kan man strunta i folket, eftersom nuvarande fördrag innebär att makthavarna aldrig kan avsättas, inte minst därför att det inte finns en organiserad opposition med ett annat regeringsalternativ redo att ta över.
För mig är det obegripligt att Persson, som vill se nationalstaterna träda tillbaka för ”internationell demokrati”, inte tycks inse att det första kravet för att en överstatlig nivå ens ska komma i närheten av att kunna ta över är att denna nivå antar en fullvärdigt demokratiskt system med konkurrerande regeringsalternativ där folket väljer och avsätter makthavarna. (Och även i en sådan union är jag emot att den får rätt att ta ut skatter själv. Vi behöver inte fler nivåer av politiker som beskattar folket.)
Så länge EU är etablissemangens projekt kommer EU aldrig att erhålla den legitimitet som krävs för att göra denna övergång från nation till union.
Men visst är det bra att Göran Persson vågar diskutera euorpasamarbetet öppet och konkret. Det är mer än vad de aktiva politikerna i regering och opposition gör. Man kan se hans inhopp som en känga mot alla riksdagens partiledare.
(Andra bloggar om , , , i)