Nya Wermlands-Tidningen summerar, Politikens gränspoliser:
Kristdemokraterna skall bli politikens gränspoliser, enligt partiledaren Göran Hägglund. Hoppas det går bra med det. Politikens roll måste onekligen minska och enskilda människors frihet att råda över sina egna liv måste öka.
I sin söndagskrönika i Svenska Dagbladet skriver PJ Anders Linder, Göran vid gränspolisen:
Hägglund ställde sig i talet på medborgarnas sida mot pedantiska politiker och beskäftiga byråkrater som vill lägga livet till rätta, och det på goda grunder. Dels finns det verkligen ett Myndighetssverige och en social ingenjörskonst där man är så övertygad om att man har sett ljuset att man inte klarar av att lämna människor i fred, dels har det länge varit märkligt tyst om det. Hägglund slog an en vilande sträng.
”Vilande” är en underdrift. Förbjuden tanke, tabu, är riktigare beskrivning av den tankegång som sätter gränser för politiken och värnar medborgarnas egenmakt.
Linder har naturligtvis rätt när han beskriver det nya politiska landskapet:
Efter Moderaternas och Socialdemokraternas taktiska manövrer har det blivit så trångt i mitten att det inte blir syre nog över till en välvillig kraft av det mindre formatet, som erbjuder ungefär samma sak som de stora.
Därför måste KD, C och FP bli mer profilerade, dra ut de borgerliga värderingarna så att de blir både provocerande mot gängse vänstermentalitet men samtidigt i linje med alla Allianspartiers värderingar.
Om så sker får väljarna maximal makt. För det första får man avgöra vilket regeringsalternativ man vill ha: en blå inriktning med Reinfeldt som ledare, eller en röd inriktning med Sahlin i spetsen för Sverige. För det andra kan man genom att välja parti betona den profil inom regeringsalternativet man tycker borde väga tyngre.
Missnöjda S-väljare kan välja M som lovar att vara statsbärande. De som vill värna familjens frihet kan välja KD, för dem som skola och kunskap är viktigast kan välja FP och de som vill se företagen växa kan välja C. Valrörelsen kan för dessa partier bli en kampanj där man utmejslar flera profilfrågor.
För det tredje kan vi väljare kryssa för den person vi anser kommer att göra bäst ifrån sig. Genom många kryss stärks kandidater som vågar sticka ut.
Jämför denna makt med den omakt det innebär om vi inte hade blockpolitik, och politikerna efter valdagen kunde mygla med varandra om uppgörelser som väljarna aldrig fått ta ställning till. Så som i exempelvis Holland, eller i EU.
Nej, demokrati betyder att det är folket som ska göra valen. Inte bara vara brickor som ger legitimitet åt korridormygel i maktetablissemangen.
(Andra intressanta bloggar om politik, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, idédebatt, värderingar, filosofi, ideologi, verklighetens folk, civilsamhället, Val 2010, Alliansen, rödgröna, regeringen, regeringsmakten, blockpolitik)