Lärarnas Riksförbund (LR) presenterade häromdagen SCB-bearbetad statistik. “De rikas barn presterar bättre i skolan än de fattigas barn. Och betygsskillnaden har ökat under de senaste två decennierna”, summerade Göteborgs-Posten i Ökade klyftor i grundskolan.
Vid sitt framträdande i Almedalen kommenterade utbildningsministern och FP-ledaren Jan Björklund orsakerna till denna flera årtionden långa utveckling, rapporterar Dagens Nyheter i Björklund: ”S sviker arbetarklassens barn”:
Han attackerade Socialdemokraterna för att under decennier ha fört en skolpolitik som ”är ett svek mot arbetarklassens egna barn” och talade sig varm för lärlingssystemet.
– De röda partierna verkar förakta yrkeskunnande, men alla vill inte gå på universitet.
Aftonbladet refererar Björklunds tal i Ett enda långt svek mot arbetarklassen:
Därefter riktade Jan Björklund in sig på Maria Wetterstrands tidigare kritik av Folkpartiet.
– Hon säger att hon i stället vill se en skola som utvecklar kreativitet och kritiskt tänkande, sa partiledaren.
– Men de tänker fel. Det finns ingen motsättning mellan kunskap och kreativitet eller kritiskt tänkande.
– Verklig kreativitet och kritiskt tänkande utvecklas allra bäst i en i en kunskapsskola – inte en flumskola!
Östgöta Correspondenten skriver i ledaren, Björklund var både mjuk och sträng:
Därefter gav han en saftig rallarsving mot de rödgröna som fick starkt gensvar från publiken.
– De anser att lärarnas disciplinära befogenheter borde minska, vilket för övrigt knappt är möjligt eftersom de knappt finns.
Därefter berättade Björklund om sin uppväxt i ett litet västgötskt industrisamhälle och om att han var den förste i släkten som studerat vidare efter folkskolan. Utan lärare som sagt ifrån när han betedde sig illa hade han inte stått där i Almedalen denna dag.
Vi har i Sverige en utmärkt utbildningsminister. Han förstår vad som krävs av elever och skolans organisation.
För självklart är det så att elever från studieovana familjer drabbas hårdast när det inte finns någon som helst disciplin i klassrummet. De får ingen uppmuntran eller stöd hemmifrån, och när de inte får det i skolan heller, är det klart att studierna blir lidande.
De elever som har högskoleutbildade föräldrar klarar sig självklart bättre i flumskolan, för de får hemma det stöd de saknar i klassrummet.
Därav de ökade klyftorna mellan arbetarbarn och akademikerbarn. Skolan har slutat fungera. Den ägnar sig åt flum och allehanda politiskt korrekt trams. Den lär inte barnen att läsa, räkna och skriva. Andelen som går ur grundskolan utan dessa kunskaper har ju ökat för varje år.
Vad barn från studieovana miljöer kräver är en skola som visar respekt för kunskap, exempelvis genom att upprätthålla ordningen och tystnaden i klassrummet. Utan ordning och reda kommer skillnaderna bara att öka.
Det finns ingen bättre klassskiljande politik än den flumskolan utgjort. Grattis, alla socialdemokratiska skolpolitiker!
Se mer: Skolan i fritt fall mot analfabetism. (Andra intressanta bloggar om politik, skola, utbildning, utbildningspolitik, Jan Björklund, Almedalen, Almedalsveckan, Visby, Gotland, Val 2010, Alliansen, regeringen, Folkpartiet)