Svenska innovationsklimatet fyllt med tistlar

Sverige satsar mer än många andra länder på forskning och utveckling, utan att vi för den skull får ut mer i andra änden i form av innovationer, konstaterar Smålandsposten, Innovationer som frö bland tistlar:

Professorn i innovationssystem, Charles Edquist, vid Lunds universitet förklarar i tidningen Entreprenör vad som kallas den svenska paradoxen: att Sverige satsar mer än många andra länder på forskning och utveckling, utan att vi för den skull får ut mer i andra änden i form av innovationer på marknaden.
Bläckstråleskrivaren hade kunnat bli en svensk paradprodukt, efter två svenska forskargruppers tekniska genombrott på 1970-talet. Men rättigheterna hamnade istället i USA och Japan. […]
En förklaring till paradoxen kan ligga skattesystemet. Bolag med goda idéer klarar inte alltid att finansiera sin verksamhet. Nya ägare måste då komma till. [E]tt hinder är att nya ägare är förbjudna att göra avdrag för förluster före ägarskiftet tidigare än fem år efter ägarbytet. Det bromsar investerare och därmed också möjligheterna till luft under vingarna för lovande verksamheter.
[O]m inte produkterna kommersialiseras faller de frön innovationerna utgör bland tistlarna. Eller hamnar i händerna på länder som bättre förstår dess potential.

Ja, enligt socialismen ska de framgångsrika bestraffas. Därför är det logiskt att skattesystemet tar hål på och river sönder varje försök att skapa kommersiella framgångar.
Klimatet är sådant i Sverige att vi äter sättpotatisen, istället för att låta den slå rot och växa så att betydligt större skördar kan inhämtas.
Det är dags för Alliansen att på allvar ta itu med denna socialistiska svältkur, och ge ett gott klimat för innovationer. Till skillnad från vädret kan faktiskt politiker ordna det — genom massiv avreglering och skattesänkningar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen